Kattfamiljen

Kategori: ‘Att tämja en skygg katt’

Min vän Helena som är Kattbeteenderådgivare  har ju skrivit en artikel till tidningen Kattliv om skygga katter. Artikeln är i två delar och idag kom tidningen där del två publicerats

Jättebra och läsvärd artikel om hur man jobbar med skygga katter. Just det här med skygga katter är ju verkligen på tapeten just nu eftersom Länsstyrelsen är så kinkiga. De anser ju att skygga katter lider och skall avlivas i stället för socialiseras. Hoppas Länsstyrelsen läser artikeln.

Jag har också skrivit en artikel fast om Afrikanska Pygméigelkottar och till en annan tidning, nämligen webbtidningen VimedDjur som min vän Maria driver Här hittar ni kotteartikeln.

Idag var jag och Hugo på promenad. Hugo fick lite uppmärksamhet dessutom. Kom fram två kvinnor under promenaden som tyckte Hugo var så fin och jag fick prata lite katt

Fick en kommentar av en tjej som behövde tips på hur man tämjer en skygg kattunge.

Hej!
Jag har en skygg kattunge och skulle vilja ha lite tips om det hur man hanterar det du verkar kunna en hel del om katter så du kanske kan ge mig lite tips ? Jag behöver verkligen det för man kan inte en locka fram henne och hon åt liite inatt nät vi sov och hon har inte kissat och hon dricker inte. Jag skulle bli tacksam om du kunde göra ett inlägg i bloggen om skygga katter och hur man tämjer dom

Tacksam för svar / sara !

Svar:

Om kattungen haft kontakt med människor sen den var liten men nu gömmer sig efter flytten så är det inget konstigt. Det är en stor omställning för en katt att flytta till ett nytt hem. Men om katten är en riktig skyggis som inte haft kontakt med människor krävs det oftast lite jobb från oss människor för att katten skall känna sig trygg med oss.

Alla katter är olika men när jag har fått hit jourkatter som är skyggisar brukar jag göra ungefär så här:

Jag ställer transportburen nära sängen då skyggisarna gärna vill ha ett tryggt ställe dom kan vara på och under sängen är perfekt. Jag ställer en toalåda, vatten och mat i närheten också. Första dagarna låter jag dom bara vara eftersom det är tillräckligt jobbig omställning för en skyggis att bli infångad och komma hem till oss människor och eventuella andra katter i hemmet.

Sen när det gått några dagar och skyggisen lugnat ner sig lite brukar jag försöka locka med någon extra god mat ur handen, bara sitta lugnt och prata snällt i det rummet katterna är för att vänja dom vid min röst, får jag ögonkontakt så blinkar jag sakta för att visa att jag är snäll och vill inget illa. Det är viktigt, stirra aldrig på en skyggis för då ser du hotfull ut. Lugna rörelser i början är också viktigt. Märker jag att katten vågar smyga sig fram när jag inte är allt för nära så brukar jag bara ha mat på vanliga matplatsen i köket för då har skyggisen en anledning att komma fram för att äta. Unga katter är oftast väldigt nyfikna och det tar över vilket är jättebra. Då börjar dom utforska hemmet försiktigt och vänjer sig vid vårt vardagsliv. Är skyggisen framme så kan man söka kontakt genom lek. Fjädervippor och laserpelare har varit suveräna redskap när vi har tämjt skyggisar. Då kan man leka utan att vara för nära varandra men ändå gör något roligt tillsammans. Är det en väldigt matglad katt så skall man utnyttja det genom att den får ta godbitar ur handen, är det en väldigt busig katt så är lek det bästa sättet att närma sig dom. När skyggisen vant sig vid att ha dig i närheten utan att bli rädd kan man försiktigt börja ta på dom. Jag brukar bara smeka dom lite försiktig och hoppar katten till och blir rädd slutar jag och låtsas som ingenting. Jag brukar göra så mer och mer tills dom tycker det är okej med beröring. Dock är det inte alla skyggisar som lär sig uppskatta beröring men dom kan mycket väl vänja sig vid att ha oss människor i närheten och leva ett gott liv ändå.

Däremot om kattungen inte druckit än bör du nog åka till veterinären för en kattunge blir fort uttorkad och det är jättefarligt. Servera den blötmat så att den får i sig vätska via maten i alla fall. Har du några mer frågor så är det bara att fråga på.

Innan jag börjar så vill jag bara påminna er om att detta är mina erfarenheter och åsikter. Alla katter är individer och kan vara lite olika hur man lättast får dom tama.

Kommer katten direkt utifrån så är det bra att dra ner persiennerna ifall den skulle få panik och tro att man kan hoppa ut genom fönstret. Låt den vara ifred när den kommit, den är förmodligen väldigt stressad och rädd så det finns ingen mening med att försöka ta kontakt. Oftast så väljer skyggisen att bo under sängen eller liknande där en kan vara ifred. Ställ en toalåda nära och i början även mat och vatten i samma rum så den inte behöver riskera livet ( ja det känns så för dom förmodligen) för att dricka eller äta. Vi var ju jourhem till två riktigt skygga/aggressiva katter som heter Lucille och Gibson. Dom som kom och lämnade katterna hos oss sa att dom förmodligen var psykiskt sjuka men att dom skulle få en chans hos oss och fick vi inte ordning på dom så skulle dom avlivas! Stackarna hade nämligen varit i 2 eller 3 jourhem innan dom kom till oss. Lucille var otroligt aggressiv och gick inte att hantera i princip och Gibson var så rädd så han blev paralyserad om man var tvungen att röra honom. Dom bodde under vår säng ett par veckor men jag märkte att dom mer och mer ville utforska lägenheten så när dom kom fram så var vi bara lugna och försökte att inte stirra på dom alldeles för mycket. Det är verkligen viktigt med skyggisar, man får INTE stirra på dom. På kattspråk betyder det att man är väldigt dominant och kanske hotfull. Så tittar du på en skyggis så skall du blinka sakta ett par gånger och sen titta bort. Det ger en vänlig signal och gör katten likadant tillbaka är ni på god väg Självklart är det annorlunda med en tam och trygg katt, med sina egna katter kan man oftast ha en del ögonkontakt.

Gibson

Vi märkte att Lucille och Gibson tydde sig väldigt mycket till våra trygga och snälla katter och det var nog en stor hjälp för dom. Våra katter beter sig ju så avslappnat med oss människor och älskar att umgås med oss så om Lucille & Gibson ville vara med våra katter innebar det ju att dom fick oss på köpet vilket var super. Så oftast var våra katter nära oss och L & G i samma rum men lite på avstånd. När dom var så pass avslappnade att dom inte bara satt och stirrade på oss som om vi var livsfarliga så började vi leka med dom. Fjädervippor och laserpekare var jättebra leksaker. Genom leken kunde vi umgås utan att katterna kände det som att vi trängde oss på dom. I början skall man inte försöka ta på dom så mycket förutom om man måste kika på nått sår eller liknande. När dom väl börjat vara rätt avslappnade i vårat sällskap så försökte vi ta lite försiktigt på dom men så fort dom ryggade bort så slutade vi. Det är viktigt att dom inte känner sig tvingade men man skall välkomna dom när dom söker kontakt. Att ha något gott som dom får ta ur handen är bra sätt att få dom att närma sig och då kan man försöka klappa lite försiktigt.

Lucille

Lucille hade nog mycket hjälp av vår katt Eddie. Hon blev så kär i honom, följde honom hela tiden och skulle gosa med honom hela tiden. En dag så hoppade Eddie upp i mitt knä när jag satt i fåtöljen och Lucille som då vågade vara breve tog ett stort steg och hoppade också upp i mitt knä. Den var så häftigt att en katt som var så omöjlig att röra i början nu helt plötsligt hoppade upp i mitt knä. Jag fick klappa henne försiktigt. Efter det så sökte hon sig mer och mer till mig och kunde till och med komma upp själv i sängen för att gosa med mig. Hon var ju inte psykiskt sjuk som dom trodde. Hon var bara extremt misstänksam mot oss människor och behövde någon hon verkligen kunde lita på. Gibson då? ja han var ju så harig och livrädd men han älskade mat och det hjälpte nog honom mycket, han närmade sig mer och mer och blev mer vågad i sina försök att sno mat av mig haha. Efter ett tag förstod han vi inte var så farliga. En dag när jag satt i soffan som hoppade Gibson upp och kröp sakta närmare mig och tittade hela tiden på mig om det var okej. Han kom så nära att jag kunde klia honom i nacken och nånstans där så var det som att han exploderade från skygggis till en riktig goskille. Han ääälskade verkligen att jag kliade på honom. När jag träffade honom första gången så tänkte jag att jag kanske kunde få honom relativt tam så han inte var livrädd men att han skulle bli ett gosmonster var en positiv överraskning. Vi fortsatte att gosa och leka med dom för att bygga upp relationen ännu mer till oss människor och en dag så var det en man som var intresserad av att komma och kolla på Lucille. Han gillade henne men bestämde sig rätt fort för att ta Gibson också så att dom skulle få trygghet från varandra. Så nu lever våra kära skyggisar ett tryggt och bra liv hos honom och hans flickvän 

Lucille gosar med Eddie

Första gången jag skulle försöka ta Lucille till veterinären och kastrera henne  gick inte alls bra. Hon var så rädd så hon försökte bita handen av mig kändes det som. Som tur var så lyckades hon inte skada mig. Men det blev ingen veterinär den gången.

Vi väntade kanske en månad till så att hon fick ännu mer tillit och en dag bokade jag tid igen och denna gången gick det mycket bättre. Hon försökte inte bita mig när jag fångade in henne och la henne i buren. Hos veterinären var hon stilla utan att försöka bitas eller rivas. Veterinären undrade om det var samma katt? Jag kunde stolt konstatera att jag fick ordning på dom och det tog ca 3 månader.

Har ni frågor ang skyggisar så fråga gärna Ni som har haft skyggisar hemma hur har det gått för er, känner ni igen er?