Kattfamiljen

Kategori: ‘Gästinlägg’

Hej igen!

Nu är Andreas tillbaka och jag ska inleda med att åter igen säga tack för all respons jag fick på del 1 i min katthistoria det värmde oerhört.

Som liten och som ungdom var jag aldrig en perfekt kattägare. Jag var nog som de flesta är i allmänhet. När jag fick Grolle var det aldrig mot kravet att jag skulle inse vilket enormt ansvar jag fick utan jag ville bara ha en katt och min mamma kunde bara helt enkelt inte säga emot mig. När jag senare flyttade hemifrån till en liten 1:a på knappt 20 kvadrat hade jag aldrig en tanke på att Grolle faktiskt var mitt ansvar. Hon lämnades helt enkelt hemma hos mina föräldrar på samma sätt som min bror lämnade Tiffen kvar där. Inte för att Grolle och Tiffen hade det illa där men nu i efterhand borde både jag och min bror vetat bättre. Djuren var vårt ansvar och så enkelt är det egentligen. Men jag lärde mig snart nya saker om skyldigheten man har inför ett djur som man skaffat. Jag mötte nämligen en viss tjej från Småland. Heidi pratade nog första dagen vi möttes om hennes älskade O´malley. Då kunde jag inte förstå hur en katt kunde spela så stor roll i hennes liv trots att det gått så lång tid sen hon förlorade honom, men jag skulle 4 år senare få veta vad hon menade.

Efter en lång resa med pendeltåg klev vi av i Ösmo, strax innan Nynäshamn. Vi skulle träffa en uppfödare av Ragdolls, den raskatt som vi ett  drygt halvår innan träffat och som känts rätt för oss. Nu skulle vi träffa den kattunge som vi tidigare bokat av uppfödaren. En viss Elias Encore, senare mer känd som Marwin. Jag vet än idag hur jag kände mig, första gången jag höll denna lilla vita kattunge i mina händer. Det kom som en svallvåg av känslor inom mig. Inte bara att han var söt som alla kattungar är utan något annat. Jag kan svära på att denna dag när jag höll honom i mina händer uppstod ett band jag aldrig varit med om förr. Denna lilla duntuss hade nått som träffade mig rakt i hjärtat på en gång. Han var min från den dagen och vi har nu en magisk relation till varandra.

När jag och Heidi under en kort period flyttade från varandra och hade ett kortare uppehåll kom vi båda överens om att hennes katt Theodore och min Marwin inte skulle behöva vara själva utan de skulle definitivt ha en kattkompis då hade jag på förhand bestämt mig för att jag ville ha en röd katt som kompis till min Marwin. Vi tog kontakt med en säljare på blocket som sålde en röd kattunge, han var jättesöt och jag bokade honom att hämta honom när han blivit 12 veckor. Ödet ville annorlunda skulle det visa sig.

En dag när Heidi var hemma och hälsade på hemma hos mig bestämde hon sig för att ta en promenad. Jag var inte hemma utan iväg och repade med mitt band. Då möter hon en röd ungkatt utanför porten till huset och antar att katten bor där. Hon släpper då in honom och tänker inte mer på det sen förens hon kommer tillbaks efter sin promenad. Då sitter denna röda katt utanför dörren till min lägenhet. Det kan väl inte skada om han vill hälsa på lite ,tänker hon och släpper in honom. Det första katten gör är att gå in till kattlådan noterar det finns fler katter i lägenheten, sen nosar han på Marwin, Theodore och den lille Eddie, går in till matskålarna, äter, sen lägger han sig och sover, som om han inte fått vila på väldigt länge. Katten blir kvar i vår lägenhet, tills jag kommer hem. Detta följs snart upp av att vi försöker få tag i ägarna till den omärkta katten vilket visar sig helt lönlöst. De enda svar vi får är från två äldre tanter som noterat den kringströvande katten. Heidi börjar kalla katten för Hugo och Hugo vart det. Jag får senare ta kontakt med killen jag pratat med från blocket att en röd katt redan bestämt sig på eget bevåg att flytta in hemma hos mig. Han kom som en beställd pizza till dörren. Vår älskade pizzakatt Hugo.

Sedermera bestämde sig jag och Heidi för att det där med att vara ifrån varandra verkade vara en så dålig idé. Vi Kunde liksom inte slita oss från varandra så vi bestämde oss att ge det hela ett nytt försök och nu är vi både förlovade och ska starta företag med varandra. Jag som aldrig haft ett intresse av bloggar(finns väl nån fotbollsblogg ja följt sporadiskt) sitter nu och skriver i hennes kattblogg. För mindre än ett halvår sen trodde jag aldrig det skulle kunna ske. Livet tar de mest underliga svängar och det är bara att försöka hänga med så gott det går.

Alla de katter jag råkat på under min tillvaro: Mister, Grolle, akuthemskatterna ; Lucille, Gibson,  Zidane, Lilo, Molly tillsammans med vår nuvarande kattfamilj: Theodore, Marwin, Hugo och lilla Eddie. Alla dessa katter har lärt mig något om min plats i detta jordeliv. Om alla människor runtomkring i världen istället för att käbbla, och förstöra för varandra använde denna kraft till att göra något gott, det skulle inte behöva vara mycket, så skulle vi få en väldigt mycket trevligare tillvaro för oss alla. Nästa gång någon jävlas med dig, istället för att försöka hämnas på denne eller irritera dig, titta dig runt och se efter nåt fint att göra med denna energi. Kanske sitter det en Hugo utanför din dörr och vill ha hjälp, eller en Mister hängandes i ett träd som skriker efter hjälp, kanske bara en Marwin som vill krypa nära och bli kramad.

Tack för mig och glöm inte att ta hand om er själva, era djur och de som står er nära. Alla behöver en vän.

///Andreas

Här kan du rösta på tävlingsbidragen.

Hej Allihopa!

Det är väl bäst att jag redan nu i början säger till att det inte är Heidi som skriver denna dagens inlägg utan hennes fästman Andreas.  Jag vet att det är ett stort ansvar jag får nu och ska efter bästa förmåga försöka att behålla Heidis ”anda” i mitt inlägg.(så skulle detta inlägg inte vara av samma höga kvalité som ni vant er vid kan jag glädja er med att Heidi är tillbaks snart igen)

Det här inlägget blir väl nån sorts historia om hur mina katt- erfarenheter sett ut genom åren.

När Heidi fortfarande ”skvalpade” runt simmandes i sin pappas pung hade jag redan hunnit fylla 3 år och har alltid haft djur runtomkring mig. Jag växte upp med en överjordiskt snäll schäfer vid namn Awa. Awa var först tänkt att hon skulle bli polishund men när det visade sig att hon var rädd för pistolskott så skulle hon ha avlivats om inte min familj tagit hand om henne. Den hunden var nog det närmaste man skulle kalla för en beskyddare åt mig när jag var liten. Jag lärde mig gå genom att först ta tag i Awas öron och sen dra mig upp utan att denna snälla hund ens gav ifrån sig något läte(jag var liten o visste inte bättre). En dag hade jag plötsligt försvunnit och Mamma hade väl nästan hunnit blivit gråhårig innan hon hittade mig, ståendes nere vid badsjön och lutade mig ut över vattnet med Awa stående tätt bakom mig. Mamma säger än idag att Awa skulle ha hoppat i efter mig om jag ramlat i och det är sällan jag ser mamma så säker på något som när hon berättar om det.

Jag vet inte hur gammal jag var men nånstans när jag var liten kom det en grå hankatt in i bilden vid namn Mister. Även att så mycket fanns tillsammans med Awa så fascinerades jag redan då mer av katten Mister. Han hade en sorts mystik runtomkring sig som bara katter kan ha. Denna mystik och värdiga stil fascinerar mig än idag. Jag drogs på något konstigt sätt mer till Mister än till Awa.

En dag fanns plötsligt inte Mister längre på tomten eller i huset. Mina föräldrar helt enkelt berättade inget och nu i efterhand förstår jag varför dem inte berättade det för en liten knatte som mig. Mister var inte gammal, han var inte sjuk så han hade inte avlivats, ej heller hade han rymt iväg som katter ibland kan göra om dem inte trivs. Många år senare fick jag reda på vad som hade hänt. Mina föräldrar hade hittat honom hängandes i vårt stora äppelträd med ett snöre runt halsen. Han hade inte blivit påkörd, utan någon/några sadistiska personer hade ”roat” sig på detta sätt med vår katt. Jag vet inte hur gammal jag var när Mister ”försvann” men jag hade säkert inte kunnat hantera detta på ett bra sätt. Än idag förstår jag det inte.

När jag var runt 12 födde familjens Cavalier King Charles en valp som fick namnet Tiffen. En blandning av ovan nämnd hund och japansk spets. Hon var så söt, såg ut som en liten isbjörn när hon tultade runt hemma och min yngre bror tog henne till sig. Detta gjorde att jag plötsligt började minnas Mister. Jag ville ha en katt igen, en grå precis som Mister. Min mamma föll givetvis snabbt för mitt bedjande och mycket snart hade vi en ny grå kattkille i huset. Molle ville jag att han skulle heta men tack vare en envis granne på besök fick han kallas Grolle.(uttalas Grålle) Grolles entré vart dock en aning dramatisk. När han först kom till oss satte jag mig stolt och full av glädje med Grolle på hallgolvet så han kunde börja utforska huset. Tyvärr var jag inte medveten om hur snabb Tiffen var på denna tid. Ut kommer hon skällande och jagar stackars Grolle så han ramlar ner framför husets terass bland en massa rosenbuskar. Han klarade sig utan några skador och med tiden tror jag en sorts vänskap växte fram mellan Tiffen och Grolle.

Men historien om Grolle tar inte slut där, för en dag upptäckte jag att han börjat bli ovanligt rund och kort därefter vaknar jag en morgon av några besynnerliga pipande läten från en garderob. När jag kommer in i den trånga mörka garderoben hittar jag Grålle med 5 st nyfödda kattungar. Inte var det den kattkillen som jag trodde utan en kattdam med stor värdighet. Givetvis skulle vi ha kollat att det verkligen var en kille vi fick men för mig var färgen på Grolle mycket viktigare än att kolla könet och min mamma ville bara att jag skulle vara nöjd och gav det inte den eftertanke man kanske skulle ha önskat. Men kattungarna fick hem och Grolle kastrerades kort därefter.

Oj det vart längre än jag planerat det här. Detta får väl bli del 1 av 2 i min katthistoria. Hoppas det varit intressant läsning.

///Andreas

Stefan är veterinärstuderande och skriver normalt på bloggen URDJUR. Idag gästar han Kattfamiljen med ett inlägg om katthälsa och foder.

Välfärdssjukdomar finns tyvärr inte bara hos oss människor längre, utan letar sig sakta men säkert ner till våra husdjur. Många katter idag är överviktiga, främst p.g.a. att de får mat med för mycket kolhydrater i kombination med för lite motion. Detta ökar också risken för diabetes.

Katter är renodlade köttätare, till skillnad från hundar (och människor) som är allätare. Trots detta innehåller nästan alla kommersiella foder höga halter av kolhydrater från spannmål m.m. för att dryga ut produkten och göra den billigare. Man kunde jämföra detta med att dryga ut mat för människor med massvis av socker!

Förutom fetma och effekten på kattens temperament medför sådana foder också en ökad risk för diabetes. Det är tyvärr en vanlig sjukdom hos katter som ätit foder med mycket kolhydrater under en längre tid, men ofta något som kan botas genom en kortare insulinbehandling och byte till ett bättre foder. Ännu bättre är förstås att förekomma problemet genom att ge ett bra foder från början. Ett bra foder kan också förebygga urinvägsproblem och förbättra tandhälsan.

Tack och lov börjar det nu komma allt fler foder med bra sammansättning för katter på marknaden. Både Heidis och mina katter har t.ex. provat Orijen med gott resultat, och beställer man stora förpackningar på nätet blir det i princip lika billigt och bekvämt som att köpa foder i matbutiken. Man kan också ge mer rå föda, s.k. BARF, i form av köttiga ben (t.ex. råa kycklingvingar), hjärta och lever. Självklart måste katten också få motion, vilket är särskilt viktigt att tänka på för strikta innekatter. Vissa katter är bra på att aktivera sig själva, och andra får man hjälpa mer på traven.

Du kan kontrollera att din katt är i lagom gott hull, genom att känna längs revbenen. De ska kännas tydligt under pälsen vid lätt beröring. När du tittar över ryggen på en stående katt bör du också se en tydlig midja framför låren. Om din katt är överviktig bör du dock vara mycket försiktig vid bantningen, då katter lätt kan utveckla leverförfettning om de bantas för snabbt.

Fråga gärna din veterinär vid nästa besök om vad han eller hon tycker om kattens hull och kosthållning. Det är en fråga som många tycker är lite känslig, eller som lätt glöms bort i samband med ett mer akut problem, så då kan det vara bra om djurägaren själv tar upp det.

/Stefan

Lite tips från mig (Heidi):

Vill ni ha tips och råd med Barfningen så kika in på Barf i fokus.

Sen vill jag även lägga till att det kommit ett nytt foder som heter Carnia och har liknande innehåll som Orijen dvs mycket kött och inget spannmål.

Bra blötmat som man gärna kan kombinera med Orijen eller Carnia är Bozita och Mjau.

Man kan även kombinera Orijen eller Carnia med Barf. Det kan kännas lite smidigare och man vet att katten får i sig det den skall från torrfodret. Men det kan ändå vara bra att läsa på om Barf innan. Tex lever skall man inte ge för ofta.