Kattfamiljen

Archive for augusti, 2010

En stolt matte kan nu berätta att Hugo äntligen vågat gå i skogen utan att burra upp svansen och springa hem. Som ni kanske minns så blev han väldigt skrämd av en lösspringande hund och det har tagit hela sommaren att få upp hans självförtroende igen. Så hundägare ha gärna hunden lös bara ni har koll på den och att den kommer på inkallning. Även katter vill kunna njuta av naturen utan att behöva bli livrädda för hundar som springer fram.

Sen så har jag fått en award av både Modekatt och Royalcious tack tjejer, gulligt av er. Jag kan skriva 7 saker om mig själv men väljer att inte skicka vidare awarden eftersom jag tycker det blir lite som kedjebrev.

• Indisk mat är min absoluta favoritmat.
• Jag är allt annat än en lugn människa men när jag hanterar katter så lyckas jag vara lugn.
• Jag uppskattar raka puckar
• Jag tror inte på någon speciell religion men jag har en tro. Jag tror på det mediala, tex att andar finns om kring oss och jag tror även på reinkarnation.
• Tigrar är min favorit bland dom stora katterna.
• Jag är väldigt kreativ och har alltid supermycket ideér, vissa blir det något utav andra inte.
• Jag har aldrig känt så starkt och så fort för någon som för min älskade Andreas. Efter 7 år är jag fortfarande kär

Det jag undrar stämmer det verkligen att pälsfärgen spelar roll för temperamentet på katten? Andreas kom hem här om dagen och sa att hans kollega hävdade att svarta katter och hundar var osäkrare och hade aggressiva tendenser. Jag kan inte hålla med om att jag tycker att svarta katter skulle vara aggressivare på något sätt. Jag har bara träffat gulliga och snälla svarta katter. Men sen har jag även hört att röda katter skulle vara konstiga, googlade både på svarta och röda katter och tex på flashbacks forum så påstod ju vissa människor bestämt att deras röda alternativt svarta katt var totalt psyko. Jag tror snarare kanske att dessa människor inte är särskilt stora djurvänner och inte vet hur man behandlar katten. Rätt så troligt att katterna är tagna för tidigt från kattmamman också. Det kan ge beteende problem hos katten senare i livet nämligen. Vår Hugo är ju intensivt röd men han är så snäll, mysig och inte det minsta psyko. Sen har jag även hört att sköldpadds färgade katter skulle vara vassare i temperament men tex Molly som bodde hos oss som jourkatt är en väldigt snäll och mild fröken.

Rödtabby

Tror Mollys färg kallas Röd sköldpadds tigré, rätta mig gärna om jag har fel ni som är duktiga på färger.

Sen så skall tydligen tabby och sköldpadds Ragdolls vara lite tuffare i temperamentet och där kan jag faktiskt tänka mig att det kan stämma. Eftersom det är lite nyare färger så kanske man inte har kommit lika långt i temperamentet i den aveln?! Min teori alltså. Theodore är en bruntabby och en tuff kille. Hihi men på samma gång är han en myskille

Bruntabby Colourpoint

Vad tror ni? Spelar färgen någon roll eller handlar det helt enkelt om kattens miljö, uppväxt, slumpen osv.

Idag var vi ute och gick med Theodore och Marwin i skogen. När vi var på väg tillbaka till bilen så mötte vi en jätte trevlig gubbe med en gullig hund som hette Kelly. Han tyckte katterna var häftiga som var så stora och hade vackra blåa ögon. Alltid kul att träffa trevliga människor som gillar djur och trevligt att få göra reklam för Ragdollen som ras. Hihi Åsa om du läser så nämnde vi din uppfödning också

Lite bilder som som Andreas tagit idag:

Vackraste Hugo

Suris

Husses svettiga fotbollskläder är tydligen mysiga att bygga bo i

Det här är då midjan på min gravt överviktiga Ragdoll ,  ni som läst inlägget om den okunniga veterinären förstår nog ironin. Ifall ni undrar varför det buktar ut mer på vänster sida så är det för Theodore nosar på nått och lutar sig lite åt vänster.

Imorgon firar Kattvärnet 7 års jubileum, hoppas vi ses där öppet hus mellan kl 12- 16. Söderbymalmsvägen 6A.

I går när jag satt och tittade på Tv dök det upp ett program som hette ”Farliga husdjur” det handlade om människor som hade rent ut sagt livsfarliga husdjur. Den ena av dom hade varaner lösa i lägenheten och den andra hade dödligt giftiga ormar hemma. Dessa människor var inte riktigt friska i huvudet, båda hade tvångsmässiga samlarbeteenden. Killen som hade dom lösa varanerna hade dessutom en kattstackare som blivit angripen av varanerna så katten hade ett stort ärr över ryggen. Det dyker ju alltid upp lite tankar när man ser sådana här program. En av tankarna var att usch och fy hur kan man utsätta sin katt för denna risk?? Att vara lös med stora varaner. Blir man biten av en varan så får man oftast ett kraftig infektion som tillslut dödar än. Det var ju bara en tidsfråga tills katten skulle bli varanmat dock mötte detta öde varanägaren i stället. Han blev biten, dog och sen mumsade varanerna på honom i några dagar tills polisen hittade honom.

Jag började spinna vidare på denna tanke om olika husdjur tillsammans. Man måste för djurens skull tänka efter så att djuren kan fortsätta leva harmoniskt. Katter och fåglar är tex ingen bra kombo om man inte har möjlighet att ha fåglarna i ett eget rum. Men fåglar är ju oftast sociala djur så då får fågeln sitta själv i ett rum och det är inte heller optimalt. Fiskar och katter brukar funka fint med varandra. När vi hade akvarium så var fiskarna inte ett dugg rädda för katterna, dom trodde snarare att det var matdags när katterna viftade med tassen utanför akvariumet. Men man skall se till att ha ett kattsäkert akvarium för det kan bli livsfarligt för katten om den ramlar ner i akvariet med ljusrampen som kan bli strömförande. Kaniner brukar oftast funka fint med katter. Men det finns så klart alltid undantag. Mindre kaniner skall man nog inte lämna själv med katten. När jag var liten hade jag en stor kanin på 5 kg och hon var väldigt förtjust i vår katt så där behövde jag inte oroa mig för att kaninen skulle bli stressad av katten. Möss, gerbiler och råttor brukar nästan alltid vara mat i kattens ögon. Men det finns så klart något undantag. Däremot ser möss inte igenom plast eller glas så har man ett säkert terrarium eller plastbur till dom så brukar dom inte alls bli störda av att katterna sitter utanför och spanar. Jag passade syrrans möss en gång och det gick jättebra. Katterna tyckte det var mycket intressant medans mössen såg helt lugna och oberörda ut. Dom fortsatte bara pyssla med sitt. Hundar funkar oftast bra med katter men där hänger det en hel del på matte/husse. Det skall vara absolut förbjudet att jaga katten. Ju lugnare katt ju bättre brukar det funka. En katt som springer i väg när hunden kommer triggar hundens jaktinstinkt.

Vår fd jourkatt Lucille framför akvariet

Men det jag vill säga är att tänk efter vilka djurslag ni kombinerar för det kan bli väldigt jobbigt för djuren och dig om det inte funkar.

En annan tanke som dök upp efter att jag sett programmet var det här med djurens känslor. Vad jag förstått känner inte reptiler någon tillgivenhet mot någon särskild människa, men dom kan uppskatta värmen från vår kropp tex. (Rätta mig gärna om jag har fel reptilägare) Dessa varaner käkade helt enkelt upp husse för det var deras instinkt och det är det som styr deras hjärnor. Men tex katter som är däggdjur men även rovdjur har ju helt uppenbarligen känslor  som inte bara styrs av instinkten. Nu kanske dom inte känner exakt som vi människor men jag är väldigt säker på att dom känner något liknande som vi när det gäller kärlek, sorg, glädje, ilska  m.m. Tex när Eddie eller Hugo kryper upp i min famn och myser, det ser jag som att dom känner kärlekskänslor för mig och därför älskar att vara nära mig. Eller när vi är ute och går med Theodore och Marwin helt lösa och dom följer mig och Andreas. Dom måste ju känna starka band till oss eftersom dom väljer att följa oss. Katter kan ju bli deppiga när vi människor åker bort och det är ju också ett bevis för att dom älskar oss.

Husses bebis

Vad tror ni? Tror ni katter kan känna kärlek? Tror ni vi mattar/hussar är speciella för katten eller skulle vi kunna bytas ut utan att katten skulle bry sig?

Det här en tänkvärd text som jag fått lov att låna av Malin som har uppfödningen S*Dagdrivarn Maine Coon

Varje dag får man höra av bekanta, via forum m.m m.m m.m om alla som vill ta kull på sin katt.

Ofta hör man fraser som, jag har bara tänkt ta en kull inte föda upp som ni. Eller jag tänkte bara ta en kull, det krävs för mycket kunskaper att föda upp på ”riktigt”?

Men vad är skillnaden mellan att ta EN kull eller ta 10 kullar?

Kanske kan man likna det lite med att köra bil?

Hur många skulle komma på tanken att sätta sig i bilen utan någon som helst erfarenhet eller kunskap och utan någon bredvid och bara ta en tur på stan?

Kan inget gå snett om man bara tar EN enda tur på stan utan erfarenhet? Är risken större om man tar 5 turer utan kunskap än om man tar EN tur?

Om man orsakar en olycka, kan man då komma undan genom att säga till polisen att jo jag vet att jag inte har någon kunskap, körkort eller erfarenhet, men jag tänkte inte fortsätta köra bilen, jag tänkte bara ta en enda tur?

Tvivlar på att det skulle ses som en förmildrande omständighet, så varför ses det som en sådan när människor om och om och om igen väljer att leka med liv? För är det inte det vi gör var gång vi låter vår katt få ungar?

Det gäller erfarna som oerfarna VAR gång vi VÄLJER att låta vår hona få ungar (huskatt som raskatt) så leker vi gud, vi spelar rysk roulett med vår honas liv! Varje dräktighet liksom varje gravivditet hos oss ÄR en risk, det finns en orsak till varför vi människor nuförtiden får gå på täta kontroller under var graviditet. Våra katter har inte den förmånen.

Jag har själv mist en hona i en dräktighet, det var inte min första kull, det var inte hennes första kull. Vi var båda erfarna, ändå missade jag alla tecken trots veterinärkontakt så insåg ingen vad som var på väg att hända. Hur ska då en oerfaren kunnat se eller förstå att något är på väg att barka utför? Det går inte en dag utan att jag funderar på om jag kunde ha gjort något annorlunda, om det var något litet tecken jag missade.

Tänk på detta ni som vill ta bara EN kull, det är en risk ni utsätter er hona för!

Och glöm idéer om att huskatter är robustare och raskatter känsligare. Sanningen är bara att mörkertalet hos huskatterna är så otroligt stort. Vi hör aldrig om dessa dödsfall, de sker i det tysta, det dolda.

Idag har vår jourkatt Molly flyttat. Hennes nya matte kom och hämtade henne i eftermiddags. Jag hoppas verkligen allt går bra för lilla Molly gumman Lycka till från hela Kattfamiljen lilla sötnos!

Har du planer på att köpa katt, kika gärna in på www.kattvarnet.nu

När man tittar runt på kattforumen på nätet så inser man rätt fort att det är många som lever i ett väldigt oharmoniskt förhållande med sin katt. Det är ju inte så det skall vara. Att ha katt skall ju vara underbart och ge harmoni. Tyvärr ser det inte alltid ut så. Många katter har beteende problem som tex aggressivitet, kissar/bajsar på fel ställen, river sönder saker osv.

Många gånger beror dessa problem på människan som inte förstår vad katten behöver. En katt behöver få utlopp för sina olika naturliga beteenden. Katten behöver även lära sig hur man fungerar ihop med oss människor, andra katter och andra djur.

En bra grundregel är att låta katten bo med sin mamma tills den är minst 12 veckor. Då hinner mammakatt lära katten lite kattvett helt enkelt och katten får den trygghet av sin mamma som den behöver för att bli en harmonisk katt. Genom att katten får bo med sin mamma och syskon tillräckligt länge får den lära sig att hantera frustration tex när mammakatt inte alltid vill ge di. Den lär sig att det gör ont när man bits genom lek med sina syskon.

När kattungen väl flyttar hem till dig så skall man vara beredd på att katter särskilt innekatter behöver mycket uppmärksamhet i form av kel och lek. Innekatten behöver ett klösträd där de kan klättra och busa. Ju större desstå bättre. Dom flesta katter älskar att vara högt upp och gillar att klättra. Man behöver leka med katten ofta, gärna varje dag  (beror lite på ras och aktivitets nivå) så att katten får utlopp för jakt instinkten. Katten behöver få frisk luft så näta in balkongen är en bra idé. Allra helst skall katten få selpromenader också så den får stimulans och får lukta och spana på allt spännande ute. Inte alla orkar Barfa sin katter men att köpa en fryst fodermus då och då i djuraffären och ge din katt (upptinad så klart) är inte så jobbigt. Då får den stimulans  form av att få lukta på ett riktigt byte, leka med musen och den får knapra i sig musen vilket är jättebra för tänderna. Katter är från början ökendjur och vill gräva ner sin avföring i mjuk sand. Tyvärr finns det många andra slags kattströn till kattlådan idag som tex träpellets och kristaller, vilket inte alltid är så populärt hos katten. Finns så klart vissa katter som föredrar det men mjuk sand brukar var det allra populäraste.  Myyyyyycket käääärlek är viktigt. Katten skall känna sig lugn och trygg hos dig. Skrik och slå ALDRIG din katt. Då blir den bara rädd för dig.Visar du katten att du tycker om den och behandlar den med respekt får du det tillbaka, oftast. Älska gärna dina katter som om det vore dina barn, våra katter är våra barn men vi glömmer heller inte bort att det är små rovdjur med jakt & klätterbehov vi har. Glöm aldrig det. Katter behöver få vara katter men samtidigt få mycket kärlek.

En katt som biter/naffsar måste lära sig att det gör ONT! Ett gällt AJ eller en fräsning och sen ignorera katten brukar funka. En katt som har hyss för sig för att få uppmärksamhet funkar ignoreringsteknik också bra på men däremot när katten är snäll kanske den skall få extra uppmärksamhet i form av lek och kel så den slipper känna sig rastlös.

Jag tror inte att det är en slump att vi har fyra så snälla, kärleksfulla och harmoniska katter. Vi lägger ner mycket tid på våra pojkar och deras välmående.

Vad gör ni för att era katter skall få en så roligt och innehållsrikt liv som möjligt?

I USA är dom ju alltid steget före i mycket. Vissa gånger är det bra men vissa gånger är det nästan lite skrämmande. Tex det här företaget som säljer allergifria katter och hundar. Nu har dom dessutom börjat sälja en hybrid ras som heter Ashera cat. Denna katten är en korsning mellan Serval, asiatisk leopard och Amerikansk huskatt. Jag förstår inte riktigt grejen med att hela tiden korsa in massa vilda katter i tamkatterna. Ja vissa raser tex Bengal är ju framavlade med hjälp av korsningar med lite vildare kusiner till tamkatterna,  men räcker det inte nu? Våra tamkatter har anpassat sig till ett liv med oss människor medans dessa vilda katter har inte det. Man går ju hela tiden flera steg tillbaka i domesticeringen med katter när man gör så här och hur lätt är det för en serval eller asiatisk leopard korsning anpassa sig till ett harmoniskt liv med oss människor? Tror man behöver bo väldigt stort ha en stoooor inhägnad trädgård med massa aktiveringsmöjligheter plus en stoooor kunskap och intresse för katter om man skall få en Ashera att må bra. Asheran kan vad jag läst väga upp till 14 kg, alltså en väldigt stor katt med mycket vilt i sig. Inte kul om den blir arg säger jag bara.

Ang dessa allergifria katter och hundar då. Underbart för allergiker att kunna leva med ett husdjur. Verkligen underbart. Jag skulle själv vara så ledsen om jag inte kunde leva med djur pgr av allergi MEN dessa djur föds upp och säljs av ett företag. Det är det som är det hemska. Ett företag nekar ju knappast en kund att köpa en katt eller hund medans en uppfödare faktiskt gör det om denne inte tycker att personen passar som katt/hundägare. Sen undrar jag hur mår avelsdjuren på detta företag? Hur bor dom? Får dom gos och lek? Avlas det lagom mycket på dom eller avlar man sönder honorna? Vad händer med djuren när dom inte duger till avel längre? Själva grejen att djur helt plötsligt faktiskt bara betraktas som saker eftersom det är ett företag som föder upp dom är inte riktigt okej tycker jag.

Människans egoism verkar inte ha några gränser längre. Jag förstår som sagt att är man allergisk så är längtan efter en egen katt enormt stark men att stödja ett sånt här företag är det verkligen okej? Eller i Asherans fall, människor vill ha en cool katt med väldigt vilt utseende. Skall man för sitt eget egos skulle då stödja detta? Vore lite annorlunda om det vore uppfödare som födde uppe dessa katter och hundar som även kunde neka människor som inte passar som djurägare. Som tur är så kostar dessa katter och hundar en hel del pengar som vem som helst har inte råd att köpa ett djur. Sen finns det ju andra katt och hundraser som också är avlade bara för människans ego vill ha udda utseenden men djuren får lida genom att ha svårt att andas, svagt skelett, dåliga leder osv. Scottish fold är ju ett skrämmande exempel

Mina tips till dig som är kattallergisk:

1: Sibirisk katt tål många allergiker eftersom dom har mycket mindre av det proteinet som människan blir allergisk för. På www.sibiriskkatt.nu kan man hitta testhem där man får åka hem till sibiriska katter och känna efter om man tål katterna.

2: Zink tabletter, detta tipset fick jag av Elise som i sin tur fick det av ordförande på Kattvärnet vars man har kattallergi men med hjälp av zink tabletter så klarar han av att leva med katter.

3: Akupunktur, har läst om den del som blivit av med kattallergin med hjälp av akupunktur.

4: LCHF= Low CarbHigFat kost kan mildra eller ta bort allergier. Jag själv hade jättejobbig pollenallergi men när jag käkar LCHF kost så känner jag knappt av pollen allergin. Men slarvar jag ett tag och äter mat med massa kolhydrater så känner jag av det lite igen. Jag har visserligen ingen pälsdjursallergi men andra som också äter LCHF har blivit av med pälsdjursallergin

Vad tycker ni om det här ? Är det okej att företag säljer djur som om det vore saker? Är det okej att avla fram nya hybrid raser eller raser med stora hälsoproblem för sitt egos skull?

Ps. Om ni vill titta på företagets hemsida får ni maila mig så får ni adressen. Jag vill inte unna dom en länkning via bloggen som då gör att dom kommer högre upp i sökmotorerna. Men jag hoppas verkligen inte ni köper ett djur där i från.

Idag blir det bara en video. Min dator ville av nån anledningen sega idag så det tog jätte lång tid att ladda upp videon. Nu blir det sängen för mig. Natti natti

Tack Elise , Gunilla och alla katterna  för en trevlig stund på Kattvärnet

.. till denna söta fröken , Sara heter hon och är svärmors lilla vovve.

Liten video om vår dag:

Sara sätter gärna fart på katter genom att jaga dom men här funkar inte riktigt den taktiken ingen av katterna är rädda för henne. Till och med jourkatten Molly smög fram och tittade och tittade på denna underliga varelse. Tror inte det kommer vara nåra stora problem för Molly när hon flyttar att vänja sig vid hunden som bor i nya hemmet.

Nu blir det middag sen gos och lek med katterna

Stort grattis till Josefine som har vunnit den roliga kattleksaken. www.djurkedjan.se skickar den på posten. Även ett stort tack till Djurkedjan som sponsrade tävlingen

Tävlingsbidrag #4 av Josefine

Jag har en gripande historia om en katt som jag träffade när jag var 10 år. En kall höst morgon satt den lilla randiga orangea katten och jamade högt vid mitt källar fönster som ligger utan för mitt rum. Jag gick dit och såg den stackars katten som att där han jamade fruktansvärt högt all kyla. På morgonen satt han fortfarande kvar och jag frågade mamma om jag kunde få ta in honom för jag tyckte ju så synd om honom. Efter en natt till fick mamma nog och tog in honom vi hade redan en hittekatt sedan förut men det gick bra ändå. Det var inte bästa kompisar med inte heller fiender. Jag gav katten mat och jag hade inte sett någon katt som varit så hungrig han glufsade i sig maten på ett kick. Han blev snabbt en favorit i hela familjen men mest min och vi döpte honom till findus eftersom han var orange färgad randig katt. Jag minns våra kvällar han låg vid min huvudkudde på nätterna och kurrade högt. Han ville känna min närhet och följde med mig en bit varje morgon till skolan. Han var min bästa vän eftersom jag inte hade några vänner och blev mycket mobbad i skolan och det kändes som han förstod min situation. I alla fall så tyckte pappa att vi skulle sitta in en annons eftersom en sådan kelig katt måste ju ha någon matte eller husse.

Och så en dag ringde det. Det var en ung tjej och kille som dök upp och katten kände igen dem. Jag hade ställt in mig mentalt på att det var bäst att låta katten få vara hos sin matte och husse. De berättade också att katten som vi kallat findus hette hans och att han hade en syster hemma som hette Greta. Att han även var inne katt. Vi sa därför att om det skulle bli svårt att få honom att vilja vara inne så köper vi honom gärna eftersom vi var så fästa vid honom. Så här i efterhand skulle jag kunna ha gett hur mycket som helst för att få behålla min findus. Men var då säker på att de måste ha saknat sin katt fruktansvärt mycket. När de öppnade dörren så lyckades han smita och smet under våran altan där satt han i ca 20 minuter och vägrade komma fram men till sist fick jag fram honom och lämnade över honom till ägarna. Jag har aldrig sett en sådan sorgsen blick på en katt någon gång. Han ville ju stanna hos mig. Men nu fanns det inget jag kunde göra längre och hoppades bara att han hade det bra. Men en dag pratade jag med hyresvärden som ägde lägenheterna som ägarna till hans bodde och han sa att de ganska så snabbt hade låtit katten avlivats. Jag blev jätte ledsen och grät i flera dagar nu var mitt liv mer fruktans värt än förut. Det var ju mitt fel att han hade blivit avlivad, jag hade ju lockat fram honom han litade på mig och jag svek honom. Varför kunde de inte ha gett honom till oss? Så fick han leva ett riktigt, kärleksfullt katt liv. Men det var försent. Men jag gråter fortfarande när jag tänker på honom ibland. Ingen katt minns jag så väl som honom och han var min egen. Ganska snart efter händelsen lät min mamma och pappa skaffa en ny kisse till mig men det blev aldrig samma sak. Visst han är som katter är men ingen katt kommer någonsin kunna ersätta min katt findus. Historien var sorglig med slutade ganska lyckligt för mig för jag valde att adoptera min nuvarande katt från ett katt hem efter att jag hade haft en sådan kontakt med findus annars hade jag nog aldrig varit inne på att göra det sedan skänker jag lite pengar till ett katt hem här i närheten det är det minsta jag kan göra för findus och alla hemlösa katter som saknar närhet och kärlek. Berättelsen slutade lyckligare i ett annat sammanhang.
När jag en dag fick kontakt med findus som var och hälsade på i mitt rum som katt ande:) Findus har förlåtit mig nu i alla fall. Han sa vid vårat första möte som ande att jag hade inte kunde veta vad som skulle hända och att det inte var mitt fel. Han besöker mig fortfarande ibland
Jag har en förmåga att prata med andar det har jag kunnat sedan jag var liten men på senare år kan jag även prata med döda djur. Det är på så vis jag vet att findus har förlåtit mig. Ja det blev ett bra slut på berättelsen i alla fall. Nu är vi tillsammans igen jag behöver aldrig mer sakna honom mer:) Jag träffade senare en djurkommunikatör och hon sa att jag hade findus som ledar ande och jag blev inte chockad kan jag säga
Denna historia är helt sann.

Idag var jag och Hugo på promenad. Som tur var hann vi ta promenaden innan regnet började ösa ner. Idag gick vi i bostadsområdet och självklart bor det några katter här. Vi träffade på två st. Det roliga var att Hugo som hemma aldrig har fräst eller jamat varnande mot nya jourkatter gjorde precis det mot dessa utekatter. Undrar om han gör så för att han inte är i sitt säkra revir som lägenheten är? Fast samtidigt var han otroligt nyfiken och skulle följa efter katterna haha. Den ena av dom var väldigt fredlig och blinkade bara lugnt mot både mig och Hugo.

Haha den var så cool med vår närvaro så den slöt ögonen och slumrade lite.

Spanar

Smyger efter den andra katten.

Den andra katten var rätt okej ändå så Hugo slappnade av lite han med.

Den andra kissen låg på bänken, jag satt på andra sidan bänken och Hugo låg breve mig. Jag har sagt det innan och jag säger det igen, katter är inte så solitära som många vill tro. Katter kan umgås dom också

Idag har varit en sån där regnig tråkig dag och sådana här dagar drömmer jag mig bort och tänker på mina framtidsplaner/drömmar. Jag är ju uppvuxen på landet i småland och lantisen i mig sitter envist kvar jag kommer nog aldrig trivas så där jätte bra i en lägenhet. Jag tycker visserligen om den här lägenheten men jag längtar varje dag efter att köpa ett hus tillsammans med min underbara Andreas, ett hus med en härlig trädgård där man kan odla lite egna grönsaker, frukter & bär, att kunna ha mysiga grillkvällar och bara kunna slappna av. En del av  trädgården vill jag hägna in så att katterna kan vara ute med oss i trädgården

Typ så här vill jag bo. Bilden lånad från hemnet.

Sen vill jag även bygga ett kattpensionat och jobba med det kombinerat med webbshopen. Det skulle verkligen vara drömmen för mig att få ha jobbet hemma och få jobba med underbara katter jag mår som allra bäst med djur och natur runt mig.

Skulle nog även skaffa hund om vi bodde i hus och jag jobbade hemifrån. Mina absoluta favorithundraser är Eurasier och Bullmastiff. Vet faktiskt inte vilken det skulle bli. Båda är sällskapsraser som mår bäst när dom får vara med familjen och gå rejäla promenader men behöver inte aktiveras som tex Border Collie eller Rottweiler.

Bilden lånad HÄR.

Bild lånad HÄR.

Låt er inte luras av Bullmastiffens utseende. En av dom gladaste och snällaste hundraser jag träffat på. Självklart behöver dom uppfostras som alla andra hundar men dom har verkligen ett hjärta av guld ‘

Hihi men som sagt det här är framtidsplaner och det kommer ta några år innan jag kommer dit. Just nu försöker jag koncentrera mig på en av drömmarna och det är att starta upp webbshopen. Jag har registrerat namnet på företaget  nu och väntar på att få det godkänt. Ja eller två av drömmarna får jag säga., söta S* Hallongläntans Liv Loyd väntar ju små bebisar och det blir kanske en liten foderkisse eller egen kisse från den kullen. Vi får se vart ödet leder oss livet är allt bra spännande.

Mammakatt: S* Hallongläntans Liv Lloyd

Pappakatt: S*Cas-Sus Edward Cullen

Bilder lånade från Hallongläntans hemsida och blogg.

Vad har ni för drömmar och planer?

Nästa vecka skall jag och Andreas till Bromma zoomarknad och shoppa till pojkarna. Bromma zoo är en JÄTTE stor djuraffär med MASSOR utav grejer. Jag kan gå där hur länge som helst och bara titta på allt roligt. Har spanat in en aktiveringsleksak jag funderar på att köpa. Cat it senses play circuit. Vet inte om den finns just där men jag hoppas det. Annars finns den på nätet att köpa HÄR.

Sen skulle jag behöva köpa fler fjädervippor också. Katterna är ju rätt hårdhänta när dom busar så fjädervipporna går åt

Skall även kika på lite böcker om kattavel. I fall det blir en liten foderkisse så vill jag vara lite påläst. Sen kommer jag förmodligen hitta massa annat roligt att köpa till pojkarna också. Bromma zoo har ju så mycket saker

Vad tror ni om Cat it senses play circuit? Har ni en sån hemma? Vad tycker er katt/katter?

Vi har ju två klösträd här hemma. Den i sovrummet börjar bli lite sliten men än så länge funkar den. Hihi men jag har spanat in några klösträd jag skulle vilja köpa den dagen det klösträdet behöver bytas ut. Kan ju säga att fyra stora kattpojkar sliter rätt fort ut klösträden. Dom älskar verkligen att busa, klättra och sova i träden. Har spanat in klösträd av lite bättre kvalité: Kattens no 1 som finns att köpa tex här.

Just den här skulle jag faktiskt kunna tänka mig att köpa även nu eftersom Hugo älskar att rusa snabbt upp för klösträdet och det här skulle han verkligen kunna klättra rakt upp om han vill.

Vad har ni för klösträd hemma?

Rösta på tävlingsbidragen HÄR.

Hej igen!

Nu är Andreas tillbaka och jag ska inleda med att åter igen säga tack för all respons jag fick på del 1 i min katthistoria det värmde oerhört.

Som liten och som ungdom var jag aldrig en perfekt kattägare. Jag var nog som de flesta är i allmänhet. När jag fick Grolle var det aldrig mot kravet att jag skulle inse vilket enormt ansvar jag fick utan jag ville bara ha en katt och min mamma kunde bara helt enkelt inte säga emot mig. När jag senare flyttade hemifrån till en liten 1:a på knappt 20 kvadrat hade jag aldrig en tanke på att Grolle faktiskt var mitt ansvar. Hon lämnades helt enkelt hemma hos mina föräldrar på samma sätt som min bror lämnade Tiffen kvar där. Inte för att Grolle och Tiffen hade det illa där men nu i efterhand borde både jag och min bror vetat bättre. Djuren var vårt ansvar och så enkelt är det egentligen. Men jag lärde mig snart nya saker om skyldigheten man har inför ett djur som man skaffat. Jag mötte nämligen en viss tjej från Småland. Heidi pratade nog första dagen vi möttes om hennes älskade O´malley. Då kunde jag inte förstå hur en katt kunde spela så stor roll i hennes liv trots att det gått så lång tid sen hon förlorade honom, men jag skulle 4 år senare få veta vad hon menade.

Efter en lång resa med pendeltåg klev vi av i Ösmo, strax innan Nynäshamn. Vi skulle träffa en uppfödare av Ragdolls, den raskatt som vi ett  drygt halvår innan träffat och som känts rätt för oss. Nu skulle vi träffa den kattunge som vi tidigare bokat av uppfödaren. En viss Elias Encore, senare mer känd som Marwin. Jag vet än idag hur jag kände mig, första gången jag höll denna lilla vita kattunge i mina händer. Det kom som en svallvåg av känslor inom mig. Inte bara att han var söt som alla kattungar är utan något annat. Jag kan svära på att denna dag när jag höll honom i mina händer uppstod ett band jag aldrig varit med om förr. Denna lilla duntuss hade nått som träffade mig rakt i hjärtat på en gång. Han var min från den dagen och vi har nu en magisk relation till varandra.

När jag och Heidi under en kort period flyttade från varandra och hade ett kortare uppehåll kom vi båda överens om att hennes katt Theodore och min Marwin inte skulle behöva vara själva utan de skulle definitivt ha en kattkompis då hade jag på förhand bestämt mig för att jag ville ha en röd katt som kompis till min Marwin. Vi tog kontakt med en säljare på blocket som sålde en röd kattunge, han var jättesöt och jag bokade honom att hämta honom när han blivit 12 veckor. Ödet ville annorlunda skulle det visa sig.

En dag när Heidi var hemma och hälsade på hemma hos mig bestämde hon sig för att ta en promenad. Jag var inte hemma utan iväg och repade med mitt band. Då möter hon en röd ungkatt utanför porten till huset och antar att katten bor där. Hon släpper då in honom och tänker inte mer på det sen förens hon kommer tillbaks efter sin promenad. Då sitter denna röda katt utanför dörren till min lägenhet. Det kan väl inte skada om han vill hälsa på lite ,tänker hon och släpper in honom. Det första katten gör är att gå in till kattlådan noterar det finns fler katter i lägenheten, sen nosar han på Marwin, Theodore och den lille Eddie, går in till matskålarna, äter, sen lägger han sig och sover, som om han inte fått vila på väldigt länge. Katten blir kvar i vår lägenhet, tills jag kommer hem. Detta följs snart upp av att vi försöker få tag i ägarna till den omärkta katten vilket visar sig helt lönlöst. De enda svar vi får är från två äldre tanter som noterat den kringströvande katten. Heidi börjar kalla katten för Hugo och Hugo vart det. Jag får senare ta kontakt med killen jag pratat med från blocket att en röd katt redan bestämt sig på eget bevåg att flytta in hemma hos mig. Han kom som en beställd pizza till dörren. Vår älskade pizzakatt Hugo.

Sedermera bestämde sig jag och Heidi för att det där med att vara ifrån varandra verkade vara en så dålig idé. Vi Kunde liksom inte slita oss från varandra så vi bestämde oss att ge det hela ett nytt försök och nu är vi både förlovade och ska starta företag med varandra. Jag som aldrig haft ett intresse av bloggar(finns väl nån fotbollsblogg ja följt sporadiskt) sitter nu och skriver i hennes kattblogg. För mindre än ett halvår sen trodde jag aldrig det skulle kunna ske. Livet tar de mest underliga svängar och det är bara att försöka hänga med så gott det går.

Alla de katter jag råkat på under min tillvaro: Mister, Grolle, akuthemskatterna ; Lucille, Gibson,  Zidane, Lilo, Molly tillsammans med vår nuvarande kattfamilj: Theodore, Marwin, Hugo och lilla Eddie. Alla dessa katter har lärt mig något om min plats i detta jordeliv. Om alla människor runtomkring i världen istället för att käbbla, och förstöra för varandra använde denna kraft till att göra något gott, det skulle inte behöva vara mycket, så skulle vi få en väldigt mycket trevligare tillvaro för oss alla. Nästa gång någon jävlas med dig, istället för att försöka hämnas på denne eller irritera dig, titta dig runt och se efter nåt fint att göra med denna energi. Kanske sitter det en Hugo utanför din dörr och vill ha hjälp, eller en Mister hängandes i ett träd som skriker efter hjälp, kanske bara en Marwin som vill krypa nära och bli kramad.

Tack för mig och glöm inte att ta hand om er själva, era djur och de som står er nära. Alla behöver en vän.

///Andreas

Här kan du rösta på tävlingsbidragen.

Ni kan rösta genom att lämna en kommentar med det tävlingsbidraget ni gillar bäst Ni kan rösta fram till onsdag 18/8

Tävlingsbidrag# 1 av Camilla

Jag ska berätta om en händelse som skedde förra vintern. Min kompis ringer mig en sen kväll för att berätta att hon sett en liten katt sitta och trycka intill ett hus. Givetvis var jag tvungen att checka läget så jag begav mig dit, rustad med kattgodis. Katten var kvar när jag kom, den var helt vettskrämd och darrade som ett asplöv. Jag lockade in den i trapphuset. Han var öronmärkt så jag ringde polisen, tyvärr var märkningen lite otydlig. Polisen fick fram att det kanske kunde vara en hane vid namn Gustav men den katten var inte anmäld försvunnen. Jag var helt säker på att det var en hona jag hittat då den hade jättestora boppar och var rakad på magen (misstänkte att den diade). Jag klämde och tryckte lite men ingen snopp kom fram heller..  Kl var vid det här laget närmare två på natten så jag ville inte ringa Gustavs matte. Polisen sa till mig flera gånger att det bästa jag kunde göra var att släppa ut den igen men det ville jag absolut inte. Mitt enda alternativ var att ta hem den, så jag lockade med honom hela vägen hem och jag tror att han förstod att det var för han eget bästa, för han följde så snällt med. Eftersom jag har två hankatter själv vågade jag inte ha dem tillsammans pga ev sjukdomar eller bråk. Tyvärr fick den bo på min toalett som jag inredde med mysiga filtar, god mat etc. Mådde så dåligt över att ha honom instängd på toaletten att jag flyttade in min madrass där och vi låg och mös hela natten. På morgonen fick jag ta ledigt från jobbet, för nu var det ju dagt att hitta ägaren. Skrev lappar och satte upp i hela området, gick till den lokala djuraffären och de var helt underbara och bidrog med mat, en ny kattlåda (som jag kunde ge till mina katter, eftersom de är vana vid att ha två st) etc. Jag fick även ett telenr till en kvinna, Maria, som jobbar ideelt med att ta hand om hemlösa katter. Jag ringde det telnr jag fick av polisen men herren som svarade visste inget om ngn katt. Jag fick mer och mer panik, dagarna gick och jag mådde som sagt jättedåligt över att ha honom på min toalett men vågade inte sammaföra honom med mina egna katter. Jag kommer ihåg att jag låg och grät på min madrass på kvällarna när jag kelade med honom, var helt knäckt och visste inte vad jag skulle göra. Dag fem gav jag upp hoppet att hitta hans ägare och jag började acceptera att jag var nu var en tre-kattsmatte. Men skulle jag ringa Gustavs ägare än en gång ifall ifall…? Ja, det var lika bra att chansa, man vet ju aldrig. Denna gång hade jag bättre tur då det var en kvinna som svarade och som berättade att det var hennes dotters katt. Killen som svarat när jag ringde första gången var hennes son och han hade tydligen ingen koll på läget. Dottern kom och hämtade Gustav senare på kvällen och det visade sig att de precis flyttat och därför hade Gustav försökt hitta hem, han hade sprungit säkert 2-3 mil innan jag hittade honom. Eftersom jag tyckte det var j-t oansvarligt att släppa ut sin katt när man precis flyttat (alla vet väl att katter försöker hitta tillbaks till sitt gamla hem??) så gav jag ägarens telenr till Maria så hon kunde ta ett ORDENTLIGT snack med Gustavs matte.

Mycket gott har kommit av denna händelse. Jag vågar idag ta hand om katter jag hittar i väntan på att hitta ägarna, det är ju bättre att de bor på min toalett än att de springer ute. Maria har en bra kontakt med Gustavs matte och har ordnat med informationsträffar där hon lär ut kattvett och etikett för kattägare i det området. Hon har även varit på polisen ang deras råd att släppa ut hittekatter igen, poliser får faktiskt inte säga så. Och jag har lärt mig att hankatter kan ha stora boppar..

Tävlingsbidrag# 2 av Ronja

När Gabriel bara var en liten, liten kissebebis. Han var väl kanske sissådär 12 veckor gammal eller liknande, så bodde vi ensamma han och jag i en etta med sovalkov på bottenvåningen i utkanten av Gävle. Vi var redan då bästa vänner. Det var sensommar och varmt ute, balkongdörren stod öppen. Och jag tapetserade om lägenheten. Hade en stor burk med tapetklister ståendes på mitt på golvet, som var helt full. Gabriel sprang runt överallt, hänge i gardinerna, checkade balkongen, slickade på tapetklistret som droppade på golvet. Så blev jag kissnödig och sprang in på toaletten. När jag kommer ut så ser jag ingen katt, ropar på Gabriel men får inget svar! Så ser jag att brevid den stora, stora hinken så är det en enorm pöl med tapetklister. Så jag följer spåren som gick hela vägen ut på balkongen. Där satt han, min ängel Gabriel, och slickade och slickade. Inte en millimeter av honom var utan tapetklister! Jag skrattade mej halvt fördärvad, och sedan duschade vi tillsammans…
Det är ett sådant däringa minne som jag aldrig glömmer, och han var ju faktiskt min första katt jag hade när jag flyttade hemifrån!:)

Tävlingsbidrag# 3 av Rosie

Hej Heidi, här kommer en rolig katthistoria, det hände året innan jag skaffade min katt Lady, 14 år sen, hon lever och är väldigt lekfull än,
älskar kattmyntråttor:)  När jag fick oväntat besök Jag arbetar väldigt nära min bostad och går ibland hem på lunchrasten, jag bodde då i ett höghus.
Den här dagen sprang jag snabbt hem på lunchen för att hämta ett brev, jag låste upp dörren, sprang in och hämtade brevet och låste. När arbetsdagen var slut, ca 4 timmar senare gick jag hem. När jag kom hem och gick in ivardagsrummet fick jag en chock, jag var inte ensam, det låg en katt i min soffa!!, och sov lugnt. Det blev kaos i mitt huvud, hur?, vad?, hur kom den in?, haha. Jag fick samla mig en stund och då kom jag på det, han hade smitit när jag var hemma på lunch, det var grannens katt Julle, bodde 1 tr upp, han tog nog chansen och smet in till den härliga soffan, han hade ledsnat på att ligga i trappen och vänta på sin matte, jag gick upp och lämnade hem honom, hans matte Ingrid fick sig ett gott skratt när vi kom. Efter det var jag kattvakt till Julle många år, men han fick då vara hos sig , i sin egen soffa, för jag fick sen min egna katt Lady.
SLUT

Tävlingsbidrag #4 av Josefine

Jag har en gripande historia om en katt som jag träffade när jag var 10 år. En kall höst morgon satt den lilla randiga orangea katten och jamade högt vid mitt källar fönster som ligger utan för mitt rum. Jag gick dit och såg den stackars katten som att där han jamade fruktansvärt högt all kyla. På morgonen satt han fortfarande kvar och jag frågade mamma om jag kunde få ta in honom för jag tyckte ju så synd om honom. Efter en natt till fick mamma nog och tog in honom vi hade redan en hittekatt sedan förut men det gick bra ändå. Det var inte bästa kompisar med inte heller fiender. Jag gav katten mat och jag hade inte sett någon katt som varit så hungrig han glufsade i sig maten på ett kick. Han blev snabbt en favorit i hela familjen men mest min och vi döpte honom till findus eftersom han var orange färgad randig katt. Jag minns våra kvällar han låg vid min huvudkudde på nätterna och kurrade högt. Han ville känna min närhet och följde med mig en bit varje morgon till skolan. Han var min bästa vän eftersom jag inte hade några vänner och blev mycket mobbad i skolan och det kändes som han förstod min situation. I alla fall så tyckte pappa att vi skulle sitta in en annons eftersom en sådan kelig katt måste ju ha någon matte eller husse.

Och så en dag ringde det. Det var en ung tjej och kille som dök upp och katten kände igen dem. Jag hade ställt in mig mentalt på att det var bäst att låta katten få vara hos sin matte och husse. De berättade också att katten som vi kallat findus hette hans och att han hade en syster hemma som hette Greta. Att han även var inne katt. Vi sa därför att om det skulle bli svårt att få honom att vilja vara inne så köper vi honom gärna eftersom vi var så fästa vid honom. Så här i efterhand skulle jag kunna ha gett hur mycket som helst för att få behålla min findus. Men var då säker på att de måste ha saknat sin katt fruktansvärt mycket. När de öppnade dörren så lyckades han smita och smet under våran altan där satt han i ca 20 minuter och vägrade komma fram men till sist fick jag fram honom och lämnade över honom till ägarna. Jag har aldrig sett en sådan sorgsen blick på en katt någon gång. Han ville ju stanna hos mig. Men nu fanns det inget jag kunde göra längre och hoppades bara att han hade det bra. Men en dag pratade jag med hyresvärden som ägde lägenheterna som ägarna till hans bodde och han sa att de ganska så snabbt hade låtit katten avlivats. Jag blev jätte ledsen och grät i flera dagar nu var mitt liv mer fruktans värt än förut. Det var ju mitt fel att han hade blivit avlivad, jag hade ju lockat fram honom han litade på mig och jag svek honom. Varför kunde de inte ha gett honom till oss? Så fick han leva ett riktigt, kärleksfullt katt liv. Men det var försent. Men jag gråter fortfarande när jag tänker på honom ibland. Ingen katt minns jag så väl som honom och han var min egen. Ganska snart efter händelsen lät min mamma och pappa skaffa en ny kisse till mig men det blev aldrig samma sak. Visst han är som katter är men ingen katt kommer någonsin kunna ersätta min katt findus. Historien var sorglig med slutade ganska lyckligt för mig för jag valde att adoptera min nuvarande katt från ett katt hem efter att jag hade haft en sådan kontakt med findus annars hade jag nog aldrig varit inne på att göra det sedan skänker jag lite pengar till ett katt hem här i närheten det är det minsta jag kan göra för findus och alla hemlösa katter som saknar närhet och kärlek. Berättelsen slutade lyckligare i ett annat sammanhang.
När jag en dag fick kontakt med findus som var och hälsade på i mitt rum som katt ande:) Findus har förlåtit mig nu i alla fall. Han sa vid vårat första möte som ande att jag hade inte kunde veta vad som skulle hända och att det inte var mitt fel. Han besöker mig fortfarande ibland:)
Jag har en förmåga att prata med andar det har jag kunnat sedan jag var liten men på senare år kan jag även prata med döda djur. Det är på så vis jag vet att findus har förlåtit mig. Ja det blev ett bra slut på berättelsen i alla fall. Nu är vi tillsammans igenJ jag behöver aldrig mer sakna honom mer:) Jag träffade senare en djurkommunikatör och hon sa att jag hade findus som ledar ande och jag blev inte chockad kan jag säga:)
Denna historia är helt sann.

Tävlingsbidrag# 5 av Jenny

Puma

Jag väljer att berätta om min första katt Puma.
Jag flyttade till Perstorp för ca 6 år sen, bosatte mig mitt i byn och mina kompisar var mina grannar på den tiden. I oktober 3 veckor efter jag flyttat dit så var 2 av mina kompisar och spelade basket i andra änden av byn. Puma var hemlös o av någon anledning så bestämde hon sig för att följa efter dem. en av mina kompisar hade redan en katt en okastrerad hankatt så han ville inte ha henne och den andre var allergisk. De ringde efter mig och jag kom in där, de visste att jag älskar djur. Hon var så liten o mager, hon bestod bara av skinn o ben. Hon ville inte att en av kompisarna skulle lyfta henne så hon bet honom. Jag tvekade, visst jag hade velat ha en katt sen jag var liten men jag hade precis flyttat hemifrån o inte bott in mig riktigt o jag visste inte hur man skötte en katt. Jag lyfte upp henne o hon la sig i min famn. Det var jätte kallt just den kvällen o klockan var rätt mycket, Jag ville verkligen inte släppa ut henne igen. Så jag bestämde mig för att hon fick flytta in hos mig så länge. Jag fick låna kattsand o mat av kompisen med katt. Puma var på sin vakt mot andra människor men inte mot mig. Jag kollade varje dag om där var någon som efterlyste henne och det var där inte. Hon grävde upp varenda blomma jag ägde o jag höll på att bli galen på henne. Hon väckte mig varje natt vid 4 tiden i ett år,så jag var trött o irriterrad på henne men en kärlek till henne växte fram. Jag kom på att om jag hällde kanel i krukorna så slutade hon gräva. En dag vädrade jag o hade öppnat fönstret för mycket o Puma hoppade eller ramlade ut för jag hörde hennes pingla i halsbandet men hittade inte henne..Det var bara ca 1 vecka efter hon kom till mig o jag tänkte att nu ser jag henne aldrig mer.. jag rusade ut och så fort hon fick syn på mig så hoppade hon upp i min famn., .  Hon vill aldrig vara i famnen annars, kan nog räkna de tillfällena på min ena hand som hon faktiskt hoppat upp själv o gosat. Hon var livrädd för mina föräldrar o min bror i början. Men allt eftersom åren har gått så har hon blivit tryggare o är inte alls så rädd för människor längre. Hon är en sköldpaddsfärgad katt o de e ju lite speciella säger folk i allmänhet, Hon är envis som en åsna och blir totalt döv om jag någon gång skulle säga till henne.Hon kan även sura o ge mig mördarblickar om hon inte får göra som hon vill. När hon var yngre så var hon en klätterapa och balanserade på dörrar o hatthyllor ja allt hon kunde hoppa upp på..Hon är nu en levnadsglad och nyfiken kattflicka på ca 7 år, Hon har varit sjuk 2 gånger i sitt liv, 1 gång när hon blev kastrerad då fick hon en infektion i såret och fick äta antibiotika. När veterinären skulle ta stygnen på henne så sa hon att det märktes att Puma litade på mig för hon var så lugn o snäll o reagerade knappt fastän det var en obehaglig ställning o situation.När hon inte ville mer i slutet så pussade jag henne på örat o hon borrade in sitt huvud i min hals, Veterinären sa att det var ovanligt att en katt hade så stort förtroende för nån som Puma hade för mig.. De orden värmde =) Andra gången hon varit sjuk var när Zigge smittade henne med chlamydia. Hon har aldrig nånsin bitit eller rivit mig med vilje. Nu väger hon drygt 4 kg och ser normal ut i hullet.

Jag älskar henne så otroligt mycket o jag valde inte henne hon valde mig och jag är så glad över att hon valde just mig.

Tävlingsbidrag# 6 av Sandra

Hej Heidi och Kattfamiljen

Såg något alldeles vardagligt men ack så sött härom dagen.
Var på dagstur i länet med bilen och längst ut på öarnas uddar är trafiken inte lika tät och katter kan oftare skymtas fria, lika så denna soliga dag.

Jag strosar längs med hus och klippor, bryggor och stenar, ser en bil rulla förbi på gatan i gränden, det är eftermiddag och solen står inte lika högt längre. Men det är klarblå himmel och solen kan bara gömma sig bakom höga träd, vilka inte är många här ute. Denna gränd där jag går är det lätt att typ sova på vägen utan att riskera att bli överkörd, om du så är en myra, människa eller elefant. En kisse går säkert, om den ser upp så att inte bilen passerar just när den ska gå över….
Det är just det som händer denna dag, en kisse ska ta sig över vägen.
En grå/svart randig katt (svartsilvertabby, skulle jag tro) i härlig glänsande glittrig päls ligger på lur på en gräsplätt, vid vägkanten, som kantar ett hus med nosen mot vägkanten. Katten är i yngre vuxenåldern kanske, typ 3-5år. Det ser ut som om den smyger på ett byte, men rakt framför nosen och de nästan skelande ögonen (av fokus) finns inget. Om inte de små miniatyrerna av prästkragar som växer intill katten räknas. Så söt så man bara ville gå fram och lyfta upp katten och nospussa den.. Men jag höll mig på avstånd och bara tittade. vad skulle den hitta på?
Ibland lyfte den huvudet, som om den tittade efter något. Bilar? Husse? Ett byte? Öron riktas i förväg åt det håll huvudet sedan riktades mot som för att speja. Först åt ena hållet, sedan åt andra. Den lägger huvudet ner igen och sedan upp och spanar igen. Den sätter sig upp och blir distraherad av ett flygfä. Men fokuserar igen på vägen och omgivningen.
Detta pågår i kanske 3-5min men känns som längre. För strax där på börjar katten ta ett steg över vägen. Den tittar igen och tar nästa steg. Strax där på är den över vägen och lägger sig på gräsplätten mitt emot på andra sidan och tvättar sig.

Jag hinner inte vänta på nästa moment utan måste bege mig vidare, men denna lilla katt satte sina spår när den observant, antar jag, spanade in trafiken som inte existerade typ för att säkert ta sig över vägen.

Tänk om alla katter var lika noggranna när de skulle korsa en väg, även när en fluga surrar förbi huvudet. Lyckligt slut? ja för denna lilla kattens om tar det säkra före det osäkra.

Lycka till ni som tävlar se nu till att era kompisar och bekanta röstar på just er!

Alla vi som har katt som vårt stora intresse har ju olika sätt att göra saker och vi tycker olika om foder, sand osv. Men en sak har vi väll alla gemensamt, vi vill inte att någon katt skall vara hemlös eller lida på andra sätt. Tycker jag allt för ofta ser onödiga bråk där kattälskare istället kunde hjälpas åt. Självklart kan man ryka i hop om man tycker väldigt olika. Tex vissa katthem avlivar katter utan att dom fått en ordentlig chans. Sånt blir jag också väldigt arg på. Men att vissa som håller på med hittekatter går på tex raskatt ägare och är jätte elaka bara för att personen valt att skaffa en raskatt är väll helt onödigt. Det finns dom som säger att raskattuppfödare spär på antalet hemlösa katter ännu mer genom att fortsätta föda upp katter. Jag personligen kan inte riktigt hålla med om det. Är man intresserad av att skaffa tex en Maine Coon så letar man ju inte efter en huskatt. Utan då letar man efter en Maine Coon. Alla kattraser har sina egenskaper och passar olika slags människor. Tex Ragdolls följer gärna med sin familj. För dom är det viktigare att vara med sin familj än att dom måste vara i sitt vanliga revir. Så om man tex vill kunna ta med sig sin katt när man åker ut med båten eller husbilen på sommaren så följer Ragdollen gärna med på äventyr. Man kan absolut hitta helt underbara katter på katthem, men inte alltid en katt som passar in i ens liv.  Raskattuppfödare är dessutom ansvarsfulla, dom testar katterna för sjukdomar, ID-märker, vaccinerar, ger livslång support osv. Det är väl helt underbart med kattungar som får ett bra liv från början. Nu menar jag absolut inte att man skall dissa katthems katter, absolut inte. Det finns supermysiga katter på katthem och alla har olika personligheter och förhoppningsvis hittar man en katt man trivs med där

Har sett vissa bråk på nätet där hittekattsengagerade har gått på folk med raskatter och tyckt att dom är dumma som har raskatter och dessutom skulle vara mindre engagerade i hittekatter pgr av raskattägandet. Jag säger bara så här. Måste man ha adopterat ett barn från Afrika för att vara seriöst engagerad i hemlösa barn i Afrika. Svaret är väll så klart nej. Även att du har egna barn eller barn adopterade från Ryssland tex så kan du ändå vara jätte engagerad och seriös i att hjälpa barn i Afrika.

Har även hört talas om katthem som nekat raskattägare att bli jourhem pgr av att dom har raskatter!!?!? Också helt tokigt tycker jag. Dom flesta raskatter har levt ett bra liv från början och är trygga och lugna med människor. Det är väll helt super om man får hem tex en skygg jourkatt. Här hemma hos oss har våra lugna trygga katter funkat som terapikatter för skyggisar. Nu är i för sig både vår blandis och huskatt lika trygga som våra Ragdolls men det jag vill säga att bara för någon har raskatt är det ingen anledning till att neka som jourhem.

Jag har 2 raskatter, 1 huskatt och 1 blandraskatt. Jag tycker själv att jag är en bra matte, jag vill alla katters bästa, jag har ett seriöst intresse att hjälpa hemlösa katter. Att det bor två härliga Ragdoll pojkar hos mig gör mig definitivt inte till en sämre människa eller mindre seriös i att hjälpa hittekatter. I bland kan jag känna det som att jag rör mig i två världar när jag rör mig i raskatt världen och hittekatts världen. För mig går det utmärkt att kombinera dessa och för dom jag känner inom båda världarna verkar det heller inte vara något problem. Men jag önskar att alla kunde tänka så. Ju fler vi är som hjälps åt, fler katter kan man rädda undan svält och vanvård. Det spelar väll ingen roll om vissa av oss har raskatt och vissa har huskatt och vissa har både och.

Vi jobbar ju för samma sak, rädda katter!

Ps. Denna text är inte skriven för att peka ut någon på något sätt eller bråka. Jag vill bara dela med mig av mina tankar kring detta och hoppas att man kan tänka om man skulle känna sig träffad av detta.

En STOR kram till er ALLA som jobbar för att hjälpa hemlösa katter!

Huskatt vs Raskatt

Andreas tackar för alla kommentarer han blev jätteglad att han fick respons. Fortsättningen på inlägget kommer nog till helgen.

Nu orkar jag inte skriva något långt för jag har varit hos Elise och hennes sötkatter hela dagen. Elise kommer förresten  också gästblogga framöver. Hon är ju volontär/sekreterare på Kattvärnet och har en hel del att berätta om hur det går till på ett katthem

Natti Natti!

Hej Allihopa!

Det är väl bäst att jag redan nu i början säger till att det inte är Heidi som skriver denna dagens inlägg utan hennes fästman Andreas.  Jag vet att det är ett stort ansvar jag får nu och ska efter bästa förmåga försöka att behålla Heidis ”anda” i mitt inlägg.(så skulle detta inlägg inte vara av samma höga kvalité som ni vant er vid kan jag glädja er med att Heidi är tillbaks snart igen)

Det här inlägget blir väl nån sorts historia om hur mina katt- erfarenheter sett ut genom åren.

När Heidi fortfarande ”skvalpade” runt simmandes i sin pappas pung hade jag redan hunnit fylla 3 år och har alltid haft djur runtomkring mig. Jag växte upp med en överjordiskt snäll schäfer vid namn Awa. Awa var först tänkt att hon skulle bli polishund men när det visade sig att hon var rädd för pistolskott så skulle hon ha avlivats om inte min familj tagit hand om henne. Den hunden var nog det närmaste man skulle kalla för en beskyddare åt mig när jag var liten. Jag lärde mig gå genom att först ta tag i Awas öron och sen dra mig upp utan att denna snälla hund ens gav ifrån sig något läte(jag var liten o visste inte bättre). En dag hade jag plötsligt försvunnit och Mamma hade väl nästan hunnit blivit gråhårig innan hon hittade mig, ståendes nere vid badsjön och lutade mig ut över vattnet med Awa stående tätt bakom mig. Mamma säger än idag att Awa skulle ha hoppat i efter mig om jag ramlat i och det är sällan jag ser mamma så säker på något som när hon berättar om det.

Jag vet inte hur gammal jag var men nånstans när jag var liten kom det en grå hankatt in i bilden vid namn Mister. Även att så mycket fanns tillsammans med Awa så fascinerades jag redan då mer av katten Mister. Han hade en sorts mystik runtomkring sig som bara katter kan ha. Denna mystik och värdiga stil fascinerar mig än idag. Jag drogs på något konstigt sätt mer till Mister än till Awa.

En dag fanns plötsligt inte Mister längre på tomten eller i huset. Mina föräldrar helt enkelt berättade inget och nu i efterhand förstår jag varför dem inte berättade det för en liten knatte som mig. Mister var inte gammal, han var inte sjuk så han hade inte avlivats, ej heller hade han rymt iväg som katter ibland kan göra om dem inte trivs. Många år senare fick jag reda på vad som hade hänt. Mina föräldrar hade hittat honom hängandes i vårt stora äppelträd med ett snöre runt halsen. Han hade inte blivit påkörd, utan någon/några sadistiska personer hade ”roat” sig på detta sätt med vår katt. Jag vet inte hur gammal jag var när Mister ”försvann” men jag hade säkert inte kunnat hantera detta på ett bra sätt. Än idag förstår jag det inte.

När jag var runt 12 födde familjens Cavalier King Charles en valp som fick namnet Tiffen. En blandning av ovan nämnd hund och japansk spets. Hon var så söt, såg ut som en liten isbjörn när hon tultade runt hemma och min yngre bror tog henne till sig. Detta gjorde att jag plötsligt började minnas Mister. Jag ville ha en katt igen, en grå precis som Mister. Min mamma föll givetvis snabbt för mitt bedjande och mycket snart hade vi en ny grå kattkille i huset. Molle ville jag att han skulle heta men tack vare en envis granne på besök fick han kallas Grolle.(uttalas Grålle) Grolles entré vart dock en aning dramatisk. När han först kom till oss satte jag mig stolt och full av glädje med Grolle på hallgolvet så han kunde börja utforska huset. Tyvärr var jag inte medveten om hur snabb Tiffen var på denna tid. Ut kommer hon skällande och jagar stackars Grolle så han ramlar ner framför husets terass bland en massa rosenbuskar. Han klarade sig utan några skador och med tiden tror jag en sorts vänskap växte fram mellan Tiffen och Grolle.

Men historien om Grolle tar inte slut där, för en dag upptäckte jag att han börjat bli ovanligt rund och kort därefter vaknar jag en morgon av några besynnerliga pipande läten från en garderob. När jag kommer in i den trånga mörka garderoben hittar jag Grålle med 5 st nyfödda kattungar. Inte var det den kattkillen som jag trodde utan en kattdam med stor värdighet. Givetvis skulle vi ha kollat att det verkligen var en kille vi fick men för mig var färgen på Grolle mycket viktigare än att kolla könet och min mamma ville bara att jag skulle vara nöjd och gav det inte den eftertanke man kanske skulle ha önskat. Men kattungarna fick hem och Grolle kastrerades kort därefter.

Oj det vart längre än jag planerat det här. Detta får väl bli del 1 av 2 i min katthistoria. Hoppas det varit intressant läsning.

///Andreas