Archive for april, 2010

Vissa av er kanske vet att jag har gått intro och steg 1 i Hundmassage på Axelsons Animal Massage School men sen insåg jag att det är inte hundar jag vill jobba med, det är katter. Massage är ju ett bra sätt att rehabilitera djur på och Axelsons Animal Massage School har även kurs i Kattmassage men eftersom katten tyvärr har lägre status och rehabiliteras inte i samma mån som hundar så har dom bara en endags kurs i Kattmassage och den är för hemmabruk. Den är 2 Oktober och jag tänkte gå den. Kan nog bli intressant och roligt. Väligt bra och kunna ifall någon av katterna skadar sig eller liknande. Kommer nog även till nytta om jag startar Kattpensionat längre fram. Förhoppningsvis i takt med att katternas status växer så kommer Axelsons utöka Kattmassage kursen också.

När man masserar katter så använder man taktil massage. Man tar alltså inte hårt i katterna utan masserar med mycket lätta rörelser som ger avslappning och därmed ger musklerna avslappning.

Katter är ju väldigt viga och är väldigt bra på att stretcha sina kroppar men ibland kan det ändå behövas massage, tex när:

• Katten har fått en fraktur eller luxation, självklart skall man till veterinären först så att dom kan ta hand om skadan, men sen behöver katten rehabilitering och då är massage bra ( Dock skall man prata med veterinär och kanske ringa till Axelsons och fråga om råd så att man gör rätt)
• Katten är rädd tex vid bilåkning, veterinärbesök m.m
• Katten har förstoppning, då kan massage hjälpa till att få igång magen.
• Katten är frusen.

Vad tycker ni? Skulle ni kunna tänka er att massera katten eller få den masserad som en del av rehabilitering? Själv skulle jag kunna lägga mycket mycket pengar på mina pälsklingar så dom skulle bli friska. När jag kikar på våra katters försärkingar så har jag 6000 kr rehabilitering, vet dock inte om massage räknas in där.

Hej mina kära läsare jag blir så glad att trots att jag inte skrivit på några dagar så har besöks statistiken knappt gått ner. Ni är trogna läsare helt enkelt Undrar ni hur det är här? Jo vi är förståss fortfarande ledssna över att Andreas moster gått bort men nu tänker vi också att hon har det ju mycket bättre där hon är nu. Hon hade cancer. Jag är helt säker på att hon vakar över oss.

 Jag är ganska ärlig av mig så jag kan berätta att jag tampas med en stark Läkarskräck/Sjukshuskräck just nu också. Som ni kanske vet så har jag problem med mitt knä, knäskålen hoppar ur led (kommer nog bli bra nästan helt bra efter operation) och har fått springa hos läkare för det och min läkarskräck blir bara värre och värre för varje gång. Skall till läkaren på fredag så jag kommer vara nervös fram tills jag varit där. Som tur är så kommer jag få hjälp att bearbeta min läkarskräck, känns skönt att äntligen har en läkare tagit det på allvar och förstår att jag behöver hjälp med det. Det känns ju verkligen konstigt att när man annars är ganska tuff och framåt helt plötsligt blir ett ångestvrak bara för att man skall till läkaren. Men så är det och jag är öppen med det och hoppas det kanske hjälper någon annan som har liknande problem med att söka hjälp. Ni får även gärna maila mig om ni behöver skriva av er om sånt eller undrar något.

I alla fall nu vet ni hur läget är här men det är ju fortfarande en kattblogg så lite kattgrejer skall vi också få med i detta inlägg. När vi ändå är inne på sjukhustemat skulle jag vilja citera en bra krönika som är skriver av mina absoluta favoritkrönikör: Anders Johansson, Kattliv

Ge inte upp stå på er!

Men skaffa en bra försäkring.

Om vår lilla hittekatt Kajsa som nu är sex år har jag tidigare berättat i dessa spalter. En natt vaknade vi av ett gurglande ljud i rummet intill. Det visade sig vara Kajsa som fått epileptiskt anfall och ramlat ner från sig korg. Fallandesjuka kallades man det denna sjukdom en gång i tiden när den drabbade människor. Vi vet inte vad Kajsa har varit med om tidigare i sitt liv, innan hon kom till det välskötta katthemmet i Kalmar och senare till oss. Men den som är kapabel till att ut en låda med tre kattungar och deras mamma vid en sopcontainer har säkert ett rynligt samvete. Vi åkte naturligtvis till djursjukshuset med Kajsa och en medicinering uprovades. Det fungerade skapligt, anfall förekom men det var inte täta och snart nog upphörde de. Men i samband med hennes vaccinatio på hösten utlöstes en formlig våg av epileptiska anfall som inte heller verkade ge med sig.

På djursjukhuset fick vi beskedet att det inte inte fanns mer att göra, I klartext: Kajsa kunde inte leva vidare med så täta krampartade anfall. Alla som älskat ett vet hur svårt det är att dra gränsen mellan liv och död. När börjar djuret på allvar plågas av sin sjukdom? Vad vet man? Har man djuret kvar för sin egen skull och förlänger livet bortom beprövad erfarenhet? Det här är svåra och kontroverisella frågor som veterinären oftast är bäst skickad att bedöma. Men erfarenheten hr också lärt oss, Britt-Marie och mig, att man till sist ändå måste lite på sitt eget omdöme. Det lärde vi oss om inte förr när vår nu fyraåriga Bernersennen hund Ruzzo för några år sedan var mycket allvarligt sjuk, men som med hjälp av specialkompetens hämtade sig och nu är hälsan själv.

Jag tror inte ens att vi tänkte tanken att ge upp Kajsas liv; det gör man ju inte med en familjemedlemmar. Istället sökte vi vidare, läste allt om sjukdomen och fann under över alla under, en av landets tre neurologer på läckebydjursjukhus i vår egen stad Kalmar. Nej, det var inte ett ögoblick tal om avlivning. Kajsa skulle ställas in på exakt dos och därmed kunna leva vidare, om än med sporadiska anfall. Nu har det gått tre månader och jag vågar nästan inte skriva, vidskeplig man kan bli för mindre, att hon nu inte haft ett anfall på mer en tre månader. Vi vet inte hur det blir längre fram, sådant vet man aldrig, men vi har redan fått flera månader tillsammans med denna 2.7 kilo tunga, underbara varelse. Därför säger jag till alla som har ett sjukt djur: stå på er, ge inte utan sök vidare, tillfråga den bästa kompetensen, alla veterinärer kan inte vara specialister på allt. En bra försäkring är guld värd, men kom ihåg också ihåg att pengarna för husdjuren alltid ligger överst i portmonnän.

Jag tycker att man skall ha Anders krönika i bakhuvudet när man har ett sjukt djur. Självklart finns det dom gånger då avlivning är enda alternativet just för att djuret lider för mycket men det finns också dom djur som avlivas i onödan just för att en veterinär dömer ut dom av bristande kompetens i sjukdomen. Så jag säger som Anders, stå på er, leta info, gå till en annan veterinär med mer erfarenhet av sjukdomen !

Jag tänkte ju skriva ett längre inlägg men tyvärr har jag ingen ork till det nu. I eftermiddags fick vi reda på att Andreas älskade moster har gått bort   Så det är inte så glatt här hemma.. Men katterna är verkligen fantastiska, just Marwin som har starkast band med Andreas har varit bra på att trösta honom.

… vart jag är så är jag här har bara behövt koppla bort allt och ta det helt lugnt i helgen. Var så trött förra veckan. Men senare idag skriver jag förmodligen ett längre inlägg

Hörs mer senare kära läsare :D

Här undrar vi verkligen vart solen tagit vägen?? Det är ju så blött och kallt ute så katterna är bara på balkongen några minuter innan dom springer in.

Har i alla fall köpt lite råa kyckling vingar till pojkarna idag. Jag hoppas att dom fattar vad dom skall göra med dom. Senast jag köpte kyckling vingar så slickade dom bara på dom, men dom vingarna var lite för stora också.

Ger ni rå mat till era katter? Eller tycker ni att det är dumt? personligen är jag ju övertygad om att det är det bästa för våra kära katter. Jag försöker kombinera det med Orijen och Mjau blötmat eftersom det är lite pyssel med att hel Barfa dom.  Men har äntligen  öppnat en Ica som jag åker förbi varje dag med alla möjliga billiga kycklingdelar så det kommer bli mer kött än Mjau nu. Glömde dock kolla om dom hade hjärta och lever men jag tror dom kan ta in det om det inte finns.

Idag hörrni är en riktig off dag. Det kommer typ snöblandat regn, det är kallt, jag har noll inspiration så jag har inget vettigt att skriva. Så nu skall jag ta mina myskissar och lägga mig i soffan och glo på någon meningslös serie och sova tidigt idag. Imorn hoppas jag på bättre väder, mer energi och inspiration..

Hörs mer imorn mina kära läsare

När man gick i skolan så brukade man ju prata om mobbning och att även dom som bara stod och tittade på var en slags mobbare också. Som vanligt kunde jag inte låta bli att dra den paralellen när det gäller djurplågeri och hemlösa djur. Kände  mig verkligen som en påhängare häromdagen när jag såg en kärring vara väldigt hård mot sin hund. Kanske inte räknades som djurplågeri enligt lag men hade det varit på ett barn hade det nog räknats som typ misshandel.

I alla fall tanten står där men sin hund i Gullmarsplan, det första jag reagerar på är att hunden ser lessen ut. Sen går det förbi andra hundar och hunden som är en Dalmatiner (Vakthund) reagerar givetvis och skäller till. Tanten gormar då allt hon har och sliter tag i hunden jättehårt och sliter iväg med den. Hunden kröp i hop av rädsla och visade tydligt att den gav sig men tanten var ändå elak. Har man hund skall man för tusan ta sig tid och lära sig hundspråk. En hund som visar underkastelse skall man absolut inte fortsätta tillrättavisa. Dessutom så är det så i vargflocken att dom trygga individerna dvs alfa paret håller inte på och attackerar dom andra för dom har deras respekt ändå. Det måste ju bli otroligt förvirrande för en hund att matte som skall vara ledaren helt plötsligt visar sån osäkerhet att hon måste attackera. Jag har ingen hund men jag är övertygad om att hundar uppfostrar man bäst genom att vara  trygg och väldigt kärleksfull. Dom hundar jag har umgåtts med eller passat har respekterat mig när jag bemött dom med tryggethet och kärlek.

I alla fall jag ångrar att jag inte gick i fatt tanten och sa till henne att så behandlar man väll inte sin hund. Men sen är frågan hade hon tagit till sig av det? Oftast gör man ju inte det när man känner sig angripen på något sätt vilket hon förmodligen hade gjort om jag sagt något till henne.

Vad hade ni gjort?

Sen en annan händelse från att jag var liten som jag ångrar att jag inte kunde göra något åt just för att jag var liten och mina föräldrar bestämde över mig.

Det var så att min mamma jobbade som städerska på en förskola och när hon städade så lekte jag på gården och då kommer det helt plötsligt en svart honkatt och pratar en massa med mig och hon visar tydligt att hon vill att jag skall följa med henne. Jag följer med katthonan och nere i källaren till förskolan så har hon sina två kattungar, jag är helt övertygad om att katthonan bad om min hjälp. Katten var förmodligen hemlös och jag ville självklart ta med henne hem men fick inte för mamma för vi bodde ju i lägenhet. Inte för att det spelar roll tycker jag men är man ca 5-6 år gammal så får man helt enkelt lyda mamma och katten fick stanna där. Jag tänker fortfarande på den här händelsen ibland och har faktiskt dåligt samevte för att jag inte kunde hjälpa kattmamman och hennes ungar. Nu när jag bor i egen lägenhet med min sambo så kan jag ju agera helt annorlunda. Ser jag en katt utomhus som behöver min hjälp så skulle jag inte ha hjärta att lämna den åt sitt öde. Här hemma hos oss är hemlösa katter välkomna. Fast vi ser till att hitta en ny familj till katten eller få in den på ett bra katthem eftersom vi har ju våra fyra pojkar.

Hoppas ni som jag reagerar och gör nånting. Jag kan absolut förstå att man inte alltid kan låta den hemlösa katten bo hos sig eftersom alla katter är inte så snälla mot nya katter som våra. Plus att ibland har dom även öronskabb och sånt. Men att man i alla fall ringer runt till katthem eller kikar på hittekatter i fokus om någon kan ta kissen tillfälligt.

Vad gör ni om det kommer en katt och ber om din hjälp?

Fast igår var dom inte så glada för vi pillade nämligen i deras munnar. Försökte skrapa tandsten och borsta tänderna på dom. Fick bort en del tandsten men dom blev så himla stressade så jag tror att vi får boka en tid hos veterinären i alla fall så dom får rensa bort det när katterna är sövda. Men usch jag tycker inte om att söva dom. Det innebär alltid risker men samtdigt så måste ju munnen hållas fräsch så att dom inte får ont. Förhoppningsvis så skall vi inte behöva göra om det sen. Nu äter dom ju ett jättebra foder och så skall vi borsta tänderna på dom med jämna mellanrum.

Något roligare var att pojkarna fick komma ut idag Marwin kom rusande när jag tog fram transportburen. Den betyder skooogen för honom.

Theodore hoppar över stock och sten  

Balanserar

Marwin spanar

Äter lite gräs

Eddie är ju så söt så man smälter

Husse lyckades få ett riktigt fint kort på Eddie i solen

Och på Hugo också

Hugo spanar

Hoppas ni haft en helmysig dag med era katter ? Har era katter någon tandsten eller har dom sluppit det?

Här är 2 namnlistor som ni gärna får skriva på, den första handlar om att vi vill ha högre straff för djurplågeri, skriv på HÄR

Det var Karin som har bloggen Karin kåserar som tipsade mig om den listan. Självklart vill jag precis som Karin att straffen höjs för djurplågeri. Det är så många som plågar djur och kommer undan väldigt lättvindigt med det. Det är helt sjukt tycker jag, djuren är oskydliga och snälla varlser på vår jord som vi skall vara rädd om.

Den andra handlar om att vi tycker Eskil Erlandson, jordbruksminitern borde avgå eftersom han inte verkar bry sig om djuren. Skriv på HÄR

Har har tex fått över 100 000 namnunderskrifter  på att det borde vara lag på att ID-Märka katter men han tycker inte det är nödvändigt. Han ansåg dessutom att det kunde bli för dyrt för ägarna!!!!! Tycker man att en ID-märkning som är en engångkostnad runt 300 kr är dyrt skall man absolut inte skaffa katt!!!

Sen tycker jag ni skall kika in denna grupp på Facebook: Vi längtar hem i den gruppen är det tänkt att man kan annonsera efter bortsprugna djur och ju större gruppen blir ju fler djur kan hitta tillbaka hem så gå gärna med i gruppen

Som ni vet alla bloggläsare så brinner jag väldigt starkt för att  hjälpa hemlösa och vanvårdade katter. Därför brukar jag skriva om Kattvärnet som är ett väldigt seriöst och bra Katthem här i Stockholm. På Kattvärnets hemsida finns historien om Lejonkungen, Kattvärnets första stora projekt. När man läser historian om Lejonkungen så sitter man med tårar i ögonen, i alla fall jag.

Lejonkungen

Det var en gång en ung gul hankatt som bodde i Brandbergen.
Vi vet inget om hans familj, bara att det var en dålig familj…
Katten föddes någon gång i början på nittiotalet och snart befann han sig utomhus, han hade blivit hemlös.
Vi vet inte vart familjen tog vägen, kanske de bor kvar än…
Katten levde sitt liv ute året runt, han blev snart känd bland kattägarna i Brandbergens nordöstra hörna. Han slogs med alla hankatter, han klättrade in på balkonger för att ta sig in till löpande honkatter, han pinkade på uteplatserna för att visa att det här var ju hans område…han hade ju inget annat, ingen familj, inget hem. Han försökte så gott han kunde att skaffa sig ett nytt hem, han gick in genom öppna altandörrar och lade sig i soffan, men blev alltid utkörd, han följde efter kvinnor som talade vänligt till honom och ville bli deras katt. Men de hade redan katt hemma…
Åren gick, katten blev äldre, fick ont här och var, öronens fransar visade att han varit i många bataljer. Det verkade som att han nog skulle få dö ute, en dag när han inte orkade längre, livet var hårt och tufft. Det gick ändå tack vare att vissa snälla kvinnor förbarmade sig över den hemlösa och periodvis fanns mat utsatt på vissa platser.
Efter många år, i mars år 2000, hände något…
En liten grupp människor gick runt och frågade efter den gula hemlösa katten, de satte upp lappar i husen och ville veta var han hade sitt högkvarter någonstans. De fick veta att han ofta höll till där Eriksbergskolan förut legat, där var nu nya bostäder och där hade katten nyligen befunnit sig i flera dygn under ett golv…
Jaktvårdaren Christer hade tillkallats men kunde inget göra, att skjuta katten där han befann sig var för farligt (för skytten). Katten hade till slut tagit sig ut och försvunnit. Han haltade, hade skurit sig ordentligt i höger baktass, det var fortfarande vinter, livet var ingen fest…
Men nu började mat dyka upp vid Eriksberg varje kväll…en kvinna kom dit och lockade på Lejonkungen varje kväll, kan det vara mej hon ropar på, tänkte katten. Han kom fram och visade sej, började dyka upp rätt ofta. När kvinnan Christina inte kom, kom Henrik, eller Sussi som han kände igen, hon hade matat honom förut…
Hon hade ofta sällskap med Anette. Vad betydde detta? De kom varje dag, i ur och skur, lämnade mat och lockade på Lejonkungen…
Veckorna gick, det blev sommar, de fortsatte komma, varje kväll, han blev mer och mer tam, Christina fick klappa honom och till och med klia på magen gick bra. En dag hade hon en stor svart bur med sig, därinne serverades maten, han var in och kollade läget, slog en drill för att visa att det här är min bur. En av sommarens få varma dagar var katten trött, dan innan hade han fått stryk av Jerry, en kastrerad hankatt, det var nog så att han började bli gammal…
Han låg på berget bakom Skorpionens gata och då passerade Annika med sina hundar. På andra sidan huset mötte hon Christina som fick veta att Lejonkungen ligger på berget bakom huset…
Tio minuter senare dök hon upp med den svarta buren och lockade… Katten var hungrig, det fanns mat i buren, han gick in och åt.
Då plötsligt gick dörren igen och livet tog en ny vändning. Katten fick övernatta i Christinas sovrum, hennes 5 (!) egna katter var nyfikna må ni tro, men han fann sig, sov stundtals och pratade stundtals…Flera veckor tidigare hade han börjat prata med både Christina och Sussi…
Dagen efter, måndag 10 juli fick Lejonkungen åka i lånad bil till Veterinär Holmberg i Lötkärr, där blev han vaccinerad och kastrerad, det var jobbigt men nödvändigt. Efteråt fick han vila ut hos Helen i 3 veckor, med dyna att sova på, toalåda, god mat och sällskap flera timmar varje dag, han blev tamare för varje dag och gjorde inte en ansats till att vilja närma sig dörren ut…
Den 2 augusti år 2000, i sitt 10:e levnadsår, en kvalificerad gissning, fick Lejonkungen ett nytt hem, hos Rikard, 22 år. De bor i en tvåa i Brandbergen, mitt i kattens gamla revir, men nu är det slut med att patrullera i ur och skur, nu är det soffhörnan som gäller. Denna vinter serveras god mat varje dag, mycket kel o gos och värme, ingen is och snö. Christina, (som är mamma till Rikard), Sussi, Anette, Helen o Henrik hälsar på lite då och då, så nu har Lejonkungen äntligen fått en ny familj.

Lejonkungen blev svårt sjuk och fick somna in hos veterinär dan före julafton 2008 efter 8,5 år som innekatt, i sitt 18e år. Han fick ett fint slut med Christina o Husse Rikard hos sej. Inget fanns att göra, men vi är glada åt att vi fick ha honom, dessa 8,5 år, han var Kattvärnets första stora projekt och kommer aldrig att bli bortglömd.

Ni kan träffa Kattvärnet på Perserkattens utställning i Haribohallen/VästerHaninge den 24-25 april.  Dom har med sig saker till försäljning (inkomsten går oavkortat till katthemmet), lotteri, samt svarar på frågor.

Dagens tummen UPP:  Idag kom katternas tandkräm, tandborste och tandskrapa smidigt hem i Brevlådan från Apoteket.se  :)  så till helgen skall jag kika lite i deras munnar och rengöra. Kanske ett tips till er andra också, kika igenom katternas mun ibland så att du hinner upptäcka tandsten och inflammationer tidigt och lättare kan göra något åt det.

Dagens tummen NER:

I  morse när jag kom till slussen och tog en Metro som vanligt så blev jag så himla arg när jag läste om idioten som hade skjutit en katt i huvudet 9 gånger med ett luftgevär!! Alltså denna människa är ju verkligen helt sjuk i huvudet !! Hoppas han får tillbaka på något sätt. Jag tror faktiskt det oftast är så. Är man elak och dum mot andra så kommer det tillbaka till en på något sätt.  Som TUR var så överlevde söta lilla Kitty som katten heter

Men allvarligt talat, är det inte dags att svenska rättssytemet ändras lite. Det är så löjligt låga straff på Djurplågeri !! Djuren enligt lag har ju nästan inget värde .. Helt sjukt med tanke på att djuren faktiskt är mer klokare och snällare än många människor.

PS. Klicka på bilden så kan ni läsa artikeln själva.

Finns ju en hel del konstiga, onödiga och dumma fördomar om katter som tex att katterna bara skulle  ty sig till oss för att dom får mat, att alla katter hellre bor kvar i sitt gamla revir än flyttar med sin familj, att Ragdolls inte känner smärta, att katter är oberäkneliga, anfaller utan anledning, att katter klarar sig själva osv.

Skulle Marwin inte känna smärta! Hm det dummaste jag hört.

Vad är dom dummaste fördomarna du hört om katter? Eller någon speciel kattras?

Ni som inte deltagit i vår Marknadsundersökning-Webbshop med kattprylar, svara gärna på frågorna så är ni automatiskt med och tävlar om ett roligt kit med kattprylar. Då hjälper ni oss samtidigt att utforma en tilltalande webbshop vars grundstenar är kärlek och respekt för alla underbara katter.

Idag har det ju varit jättefint väder och jag hoppas det håller i sig till helgen. Vi har tänkt att ta vårens första skogspromenad med pojkarna då Dom kommer nog bli superglada över att äntligen få leka tigrar igen. Man ser verkligen hur kul dom tycker det är att få nosa runt och hur stolta dom är när dom balanserar på trästockar.

Älgarna får akta sig, nu är det Theodore som är skogens konung

Är era katter ute på sina vanliga promenader nu?

Ps: Har beställt Kattandkräm, kattandborste och tandstenskrapa på apoteket.se så snart skall vi börja med lite tandvård på katterna.

Jag är verkligen inget fan av att man klär på djur i onödan men småhundar och hundar med tunn päls eller ingen päls behöver ju oftast kläder under vinterhalvåret för att slippa frysa. Nu är vi ju visserligen på väg mot varmare tider men jag började ändå fundera över om inte katter också kan ta på sig något varmt under vintern, tex Hugo vår röda kisse. Han gillar ju att vara ute men fryser rätt fort på vintern eftersom han inomhuskatt. Hugo tar det mesta med ro och jag har nångång tagit på honom en t-shirt gjord till en nalle och han brydde sig inte nämvärt så jag tror inte han skulle lida av en mysig stickad tröja som den här från LeChien:

Vad tycker ni? Hur tror ni era katter skulle reagera? Som sagt jag vill absolut inte klä på katterna ”bara för att” utan för att hålla dom varma när dom är ute på vintern.

Glöm nu inte bort att svara på frågorna i vår Marknadsundersökning-Webbshop med Kattprylar. Ni är automatiskt med och tävlar om ett kit med spännande kattprylar när ni svarat på frågorna

Skicka gärna vidare länken till Marknadsundersökningen:

https://spreadsheets.google.com/viewform?formkey=dHVDb2M5MHJqLWtvV2tzVFpWdWh0amc6MQ

Då kan jag tipsa dig om att några bekanta i Mariannelund (Jönköpings län) har fått en kull med Huskatter. Dom föddes inatt så det är lite svårt att se könen men dom tror det är fyra flickor.

Har inte sett bild på katterna men färgerna jag fick beskrivet för mig låter ungefär som det skulle kunna vara två grå tigré med vitt eller grå tabby med vitt. Dom andra två är sköldpaddsfärgade med rött, svart och vitt.

Är du intresserad av en liten kisse så maila: birr_barr@spray.se

Men kom ihåg att tänka igenom kattköpet och fråga mig gärna om det är något ni undrar när det gäller att köpa katt

Som många av er bloggläsare vet så håller jag och min sambo Andreas på att starta en webbshop med Kattprylar. Vi vill ju självklart att vår webbshop skall bli bra, smidig och möta er efterfrågan på kattprylar, foder, sand m.m. Helt enkelt en så bra webbshop att ni inte behöver någon annan

Så det vore jättesnällt av er om ni ville svara på vår marknadsundersökning. När ni svarat på frågorna är ni automatiskt med och tävlar om ett spännande kit med Kattprylar. Vinnaren presenteras här på bloggen och kontaktas via E-mail.

Självklart blir vi superglada om ni länkar till frågorna från er blogg eller skickar vidare dom via E-mail.

Här kommer ni till frågorna: Marknadsundersökning

Har kikat lite i pojkarnas munnar och alla har fått pytte lite tandsten längst in och lite rött tandkött. Så det är nog dax att köpa lite katt tandkräm & tandborste och borsta deras tänder ibland. Skall nog köpa en tandstens skrapa till dom också. Alla katterna har rätt bra tänder annars så med lite munvård då och då skall det nog bli bra

Sen skall jag försöka få dom att äta råa kyckling vingar, jättebra tandrens. Har bara inte hittat några i lagom storlek. Dom jag hittade var så stora så katterna fattade inte vad dom skulle göra och slickade bara lite på dom.

Nu när det börjar bli vår så vill man ju inreda det där extra rummet även kallat balkongen. Varken vi människor eller katter tycker ju att det är sådär jättekul på balkongen när det ser ut som det gör nu. Fult betonggolv som är iskallt för tassar och fötter. Det är heller inga möbler, utkiks platser eller växter där. Det enda som är fixat på balkongen är självklart nätet så katterna kan vara på balkongen. Förra året blev det tyvärr inte av att vi fixade till balkongen men nu är det dax för ”Projekt fixa mysig kattbalkong”

Så här tråkigt är det på balkongen nu:

Har spanat runt på Rusta, Ikea, Sea Hund & Katt, Djurmaxi och plantagen för inspiration. Det första klösträdet är för utomhusbruk och det lilla katthuset är nog också för utomhusbruk. Trätrallen finns på Rusta och är lätt att bygga ihop och vips så har man ett snyggt och lite varmare balkong golv. Krukor och växter är från Ikea , Djurmaxi och Plantagen. Balkong möblerna är från Rusta och Brisak.

Har frågat runt och min favvo blomma Pelargon skall inte vara giftig för katter så det blir en hel del sånna. Blir även solrosor, kattmynta, kattgräs och ampelilja.

Hur ser er kattbalkong ut?

Har googlat runt lite efter kattgodis recept men verkar inte finnas något?! Eller  har jag bara inte letat ordentligt?

Skulle vilja göra något slags godis till katterna som man kan förvara i burk. Skulle vara så bra att ha något ”torrt” godis att ge tex om man lär dom konster eller liknande.

Visst dom har ju sånt som dom tycker är godis: Sheba, fodermöss, färsk kyckling m.m men somsagt inget vidare att ha i fickan när man vill ha det som belöning.

Hundgodis recept kan man ju hitta en del men dom innehåller för det mesta mjöl och det är inget jag gärna ger katterna. Dom färdiga kattgodisarna innehåller oftast socker eller andra ämnen jag inte vill ge till våra katter

Så är det någon av er läsare som har ett bra recept på något ”torrt” kattgodis så dela med er

Idag har nätet på balkongen äntligen kommit upp gissa om pojkarna blev superglada? Japp dom vart alldeles busiga och fick massa spring i benen. Dom hittade till och med någon liten insekt att jaga

Dom firade dessutom med lite Sheba

Har era katter tillgång till balkong ?